rubensgarden.blogg.se

Nu är det brått att skörda och plocka. Vi kokar äpplemos och grisarna lever just nu i paradiset för att de får så mycket äpplen. Här äter Hamlet fröhus.

I går fick vi ett lass snö över gården. Idag var det skinande sol och perfekt utflyktsväder för en skidtur i holavedens skogar. En ståtlig älgko med kalv svävade fram över hygget vi först måste passera. Inte lika smidigt men hyfsat raskt tog vi oss också över. Sedan fortsatte turen över några beten där stängsel måste saxas. I skogen såg vi färska vildsvinsbök och Fagerhulta tall passerades. Fint före och förstås en burk ravioli i pausen.

 

Nu är kycklingarna 4veckor gamla och på väg ut i vuxenvärlden. När de hade lärt sig att flyga upp på en låg pinne i hönshuset tyckte matte och husse det var dax att öppna luckan. I början var det bara de modigaste som vågade sig hela vägen ut. Tre dagar senare hade alla vågat och nu är de mer ute än inne. Längst fram på blid 3 syns en säker tupp. Annars är det fortfarande svårt att bedömma kön på de flesta. 

För precis en vecka sedan kläcktes årets första kyckling och sedan kom det några till. De första tre dagarna stannar de kvar under ruvhönan som vill fortsätta ruva tills alla ägg är kläckta. Då behöver de ingen mat, det har de med sig från ägget. När de sedan lämnar boet är det konstant huggsexa kring matbordet. Nio kycklingar blev det. Svåra att få med på blid dock. Två grå, två gula, två orange, två svarta och en brun.

 

I år gick det undan. Bakslag kan förstås komma men idag tittade bina ut till årets första riktiga vårdag. Det kallas för den stora rensningsflykten och är första gången de bajsar sedan hösten. Den gröna kupan har morgonsol och var först ut. Några timmar senare syntes bin utanför den andra trågkupan och till slut också utanför den gula staplingskupan. Visst har det varit fint med snö och skidturer men nu ser alla fram mot våren och matte har börjat så smått med förodlingen. 

 

Gunilla fick djuransvar medan vi roade oss med en vintersemester. Planen var att gå över ett pass till en stuga för att sedan återvända till bilen. En baggis under normala förhållanden på sommaren. Redan på vägen till Enafors märkte vi att det var full vinter i Jämtland och Jan fick stanna för att köpa en extra tröja. Väl framme var det mer snö än på Vasaloppet. Leden till Silverfallet gick genom vackert snötyngd skog. På myrarna var det ibland svårt att hitta spångarna under snön och det blev många snedsteg. Med torra kängor påbörjade vi den mycket branta stigningen upp till Ingolvskalet. Vinden var mycket hård och kastade omkull oss några gånger. Vi bestämde oss för att hasa oss ner till säkrare höjder.

Strax nedanför trädgränsen hittade vi en skyddad plats för tältet som säkrades för storm. Dagen efter var vädret bättre och vi hann med en dagstur upp på fjället innan vi vände om ner mot bilen.

Borta bra men hemma bäst. Gunilla hade skött djuren galant. Alla mådde prima. Stort tack för hjälpen!

 

 

 

Trots idogt arbete med svärmförebyggande åtgärder i bigården ville bina tvärt emot. Nåja än så länge är det endast ett av tre samhällen som svärmat. I bi-litteraturen beskrivs ibland svärmen som en fantastisk upplevelse. Ända tillfället då man kan få se hela samhället utanför kupan samtidigt. Himlen blir prickig av bin. Efter en liten stund lyckas de sedan samla sig i en stor klase. Denna gång i en gran nära bigården. Då gäller det att agera snabbt och fånga in svärmen innan den drar vidare. Vi använder oss av en pappkartong som vi skakar ner bina i. Den får stå svalt till kvällen efter då en flyttas vidare till en kupa. Fantastiskt javisst, men inte utan ett visst stressmoment. 

För någon vecka sedan fick bina flytta in i en ny trågkupa som Jan byggt. Bin har fantastisk orienteringsförmåga. Om kupan inte står på exakt samma ställe kommer de därför inte hitta in. Vi gjorde flytten en tidig och lite kylig morgon för att behålla så många flygbin som möjligt. Flusteröppningen sattes igen med gräs för att de skulle göra en ny orienteringsflygning när de kom ut.

 

På onsdagen den elfte mars kom bina för första gången i år ut ur sina kupor. Ett bra tecken på att våren är här och att det står bra till i kuporna efter vintern. Det första bina gör när samhället vaknar efter vintern är att flyga ut på en rensningsflykt då de tömmer tarmen utanför bikupan. Sedan börjar de flitiga arbetsbina samla pollen och nektar. Tidiga vårblommor hos oss som bina gillar är krokus, tussilago och vårlök. Sälg och hassel ger tidig pollen. Kan ni se biet i mittenbilden?

 

Lagom till nyår började det dyka upp ägg av storlek XS i redena. Sedan dess har även de äldre hönorna börjat värpa så nu har vi även M och L i omeletten. Småäggen kommer från sommarens nykomlingar Agda & Magda. Två bruna, tama och mycket rymningsbenägna kamrater. Resten av kycklingarna blev tuppar varav två hamnade i grannens frysbox. Den tredje, Dino, behöll vi och syns i sista bilden.

Sommaren har gått med en rasande fart. Vi som var så små att vi rymdes i ett litet ägg är nu nästan lika stora som mamma smulan (3e från höger i bild). Längst till vänster tittar Pirkko fram. De två bruna har fått namnen Agda och Magda. Magda har fjäderklädda ben medan Agda har nakna men när inte benen syns är de svåra att skilja. Tuppen Dino med mycket fjädrar på benen sitter till höger om mamma. Till vänster sitter Ritva som vi hoppas är en höna. 

När Jan försökte få ordning på en startmotor och Lisa var som mest upptagen med täckodling i stora landet hände plötsligt något utanför ladan och all uppmärksamhet fick riktas på bina. Ett moln av bin surrade intensivt runt bigården. SVÄRM! Vi letade upp biboken och läste på. Under tiden samlade sig bina i en låg buske framför bikuporna. Vi kunde enkelt skaka ner dom i en kartong som förseglades och bars in på vårt svalaste ställe, för tillfället ca 18 grader. Sedan fick vi låna en tillfällig extrakupa från föreningen. Det rådde delade meningar om hur länge man ska vänta innan man förflyttar bina till kupan. Vi valde att vänta tills på kvällen, dag två. Vi gav dom fem st byggramar med bara en vaxlist i överkant samt två med hel mellanvägg. Efter tre dagar fick dom två honungsramar. På mittenbilden syns en utbyggd byggram som bina byggde ut på en vecka. I högra bilden kan man se drottningen som avslöjar var svärmen kom ifrån= grön kupa. Det är inte konstigt att bina svärmar. De har haft ont om utrymme på grund av brist på ramar och stort honungslager. Även i gul kupa har drottningen försvunnit. Vi har dock en ny som börjat lägga ägg i vår avläggare (röd minikupa).

Våra två bisamhällen från förra året ser ut att må bra. Det är dock alltid bra att ha en drottnng i reserv så vi bestämde oss för att göra en liten avläggare. För att husera dom behövs egentligen bara en enkel låda men när vi väl börjat snickeriet kunde vi inte låta bli att bygga en minikupa. Det här är lite av ett experiment. Får se hur bina trivs på sexramarslådor, halvram.

Vi har i ett par veckor haft en mystisk gäst som spankulerat runt på nätter och helger samt huserat hos grisarna. I ett försök att få den att välja ett lämpligare hem gjorde vi i ordning Sachas gamla katthus. Vi fyllde det med halm och ställde det i en skyddad del av trädgården. Kotten har dock föredragit grisarnas hus. Vi har märkt en viss tveksamhet hos Pumba innan han ska gå in i huset på kvällen och i dag vågade han inte gå ut utan stod och frustade bakom jutesäcken i dörrhålet. Först förstod vi inte varför men sen såg vi vem som låg utanför. Matte ryckte in och flyttade bort den läskiga gästen som med lite hjälp snällt gick in i katthuset. Vi hoppas att det är så hemtrevligt att den flyttar in permanent. Igelkottar är riktiga trädgårdshjälpare som bland annat äter sniglar.

 

 

En snöfri vecka i februari kunde djuren njuta i trädgården medan matte passade på att beskära äppleträd. En dag senare kom snön tillbaka och samtliga återgick till sina bon. Det kan vara lite vanskligt när bina vaknar för tidigt. Nu gäller det det att hålla koll så att de har tillräckligt med mat.

Äntligen klart! Det kombinerade växt- och grishuset stod färdigt just efter att första snön hade fallit. Grisarna blev glada över att komma in i värmen. I alla fall varmare än i den gamla kojan. Grisar är tuffa djur och klarar sig bra så länge de har det torrt och dragfritt. Grishuset som ansluter mot växthusets norrvägg har isolerat brädgolv, fyra tum tjocka väggar med vindduk och innertaket är isolerat med halm. Vid sydvästanvind uppstod tvärdrag och vi fick göra två vindskydd som även ger skugga varma sommardagar. Grisarna går fritt mellan utebete och växthus. Blir det riktigt kallt kan vi stänga en lucka mot hagen.

Att resa bort en vecka i september kanske inte är det mest optimala med tanke på alla höstsysslor som hänger över oss på gården. Jan hade dock fått tag på en efterlängtad Valmet 15 i Finland. Efter att ha lockat Lisa med den vackra naturen, en hotellnatt och peroger i Finland kunde resan planeras. Vi har ju ändå inte varit på semester tillsammans sedan 2012. Jan har fått stor hjälp från Finland med att få ihop traktorn och alla saker och därför gjordes gentjänsten att leta upp, köpa och ta med en stenkross dit som tack för hjälpen.

För att få så mycket nytta av resan som möjligt körde vi via Haparanda och då är det ju inte så långt kvar till Holgers traktormuseum i Svartbyn. Eftersom delar av samlingen är till salu passade vi på att göra lite affärer. En tallriksharv och en Ysta Brix gödselpump köptes här. Ett stopp gjordes också i Luleå för att köpa lite delar.

I Malax var det dax för omlastning. Krossen och alla saker åkte av och Valmet med tillbehör på. Sedan körde vi till ett antal adresser under hemresan för att plocka upp snökedjor, dokumentation och ytterligare tillbehör samt en vattentank.

Ett tips kan vara att inte förvandla en semester till ett milätande maraton. Vi spenderade väldigt mycket tid i lastbilshytten men det fanns också tid till naturupplevelser på kvällar och morgnar. Vi hann med grottkrypning i Iggesunds mäktiga Bodagrotta och två nationalparker i Finland. I Lepplax hann vi också med att handla härdiga växter som kommer passa bra i det lite karga klimatet hemma hos oss. Totalt körde vi nästan 300 mil med övernattning i Iggesund, Skellefteå, Ii (ja, det heter så!), Wasa, Björneborg, Åbo, på färjan och tillbaka hit.

 

STORT TACK till alla som passade gården, hönsen, katten, grisarna och husspindeln medan vi var borta!