rubensgarden.blogg.se

Vi hör till kategorin människor som blir lyriska av att se saker i naturen. Lisa traskar ofta omkring i skogarna och gärna utanför stigarna. Då händer det att man hittar ett och annat smultronställe. Den här tallen sprang hon på i vintras. Ett träd som egentligen bara finns i fantasin finns här nära oss.

Växthusplasten blåste sönder i höstas och fick klippas längs "nocken." Nu är den fixad. Vi fick komplettera med ny plast och göra takfönster. Två av dom är öppningsbara. Nackdelen är att nocken blir platt. Vi gör hål i plasten för att vattnet ska kunna rinna ur.

 

Efter en lång vinter kommer våren med stormsteg. Vi kan börja greja med odlingarna igen. Förodlingslådorna trängs i fönstren och potatisen ligger på groddning.

Att det skulle vara så svårt att få ut en gris på grönbete för första gången kunde vi aldrig gissa. Tre ramper byggdes. Första rampen var för hal. Den andra för smal. Den tredje gången gick det bättre efter mycket tvekan vågade han sig helt ut. Väl ute ville han aldrig in. Sacha kom fram och nästan hälsade men Pumba hade fullt upp med markarbete. Kanske lika bra för katten vill helst ha husse och matte för sig själv och är just nu aningens svartsjuk. Jolin fick ju en rak höger när hon var här. Grinden vi byggde för drygt ett år sedan kom väl till pass. Hagen har ett återbrukat brädstaket men kan behöva en förstärkning med eltråd. Vi får se om det blir uppbökat.

En regnig långfredag tog vi tillfälle i akt och gjorde en riktig påskbrasa. Vi hade samlat på oss en hel del rivmaterial och ris. Lisa fick bråttom att göra klart ännu ett äppleträd och Jan passade på att bränna stolp. Att bränna delen som ska ner i jord är en miljövänlig impregneringsmetod. Optimalt är att låta dem suga i trätjära efteråt. Även spillolja går men där försvinner nog miljövänligheten. Stolparna är sågade i tvåmeterslängder av stora granens grenar. Ett hårt och segt virke som förhoppningsvis håller många år i marken.

Strax innan vi åkte iväg med Pumba så fick han en liten bit bulle. Kanske var det med det i minnet som morötter ratades. Nåja. En gris är alltid hungrig och en ätande gris är en glad gris så de slank ner till slut. Vi är nu inne på dag två och vi jobbar hårt med att få klart rastgården till påsk. Under tiden har han nyfiket tittat ut genom luckan för att se vad som händer där ute. Ska man ha djur finns det alltid en sak som ger förtroende: Mutor! Tänk så glad man kan bli av en liten bit knäckebröd. Här ett litet klipp:

Från ord till handling. Vi är inte alltid så snabba. För två vårar sedan var vi nästan på gång och hade till och med snickrat ihop en hydda enligt jordbruksverkets rekommendation. Vi SE registrerade oss för gris men när vi kom till skott och skulle införskaffa grisarna fanns de inte i registret. Otur, vi hejdade oss mitt i köpet. Nästa vår gjorde Jan ännu ett litet ryck och besökte två hängbuksvin i Skaraborg. Det blev inget den gången heller... Hur gick det sen? Ja nu gick det väldigt snabbt. Uppfräschning av den bästa boxen på förmiddagen och köp av Pumba samma eftermiddag. En liten minigris som föddes i november 2015, flyttade hemifrån lagom till jul, undslapp julbordet men hamnade i skilsmässa och fick flytta hem till mamma. Efter att ha träffat honom kunde vi inte tacka nej. Väl hemma på gården efter mycket gullande och lördagsgodis bäddade han ner sig i sin nya halmbädd. Griskompis sökes!

Kan ni se honom i halmen nedan?

Ännu mera snö. Kallt, rått och blåsigt denna helg. Vi tog oss i alla fall ut i vedboden. Jan bättrar på sitt fack med ett loft där vi kan lägga osågad ved på tork. Vi försöker bygga luftigt för bästa torkning. Det går åt en del ved när man lagar mat på vedspis och det är bra att kunna sortera veden i olika fraktioner.