Sovjetisk självhushållning (Tallinn, Estland).
Soodevahe by (Soodevahe küla). Under mina jobbresor till Estland har jag sett den här platsen och blivit nyfiken. Jag hörde mig omkring och fick höra att hela stället håller på att rivas. En av Estlands potentiella och aldrig besökta turistpärlor håller därför på att försvinna. Får kanske se idag hur omfattande förstörelsen är.
Jag blev också varnad. Det är ett farligt område. Reportrar har blivit attackerade av hundar och det finns en del social misär som medför vissa risker. Med känslan av att jag gick rakt in i en zombiefilm fick jag en liten stund över och tog en taxi dit för att ta några snapshots. Hade tyvärr ingen tid att lägga någon större energi på fotograferandet och molntäcket var en aning för tjockt för optimal färgmättnad. Mötte en och annan sorgsen själ. Annars var det rofyllt och det prunkade av grönska. Bilderna är tagna nära vägen, i utkant av området.
Historia: Jag har hört mig för med lokala källor och jag får höra allt ifrån att det var sådan matbrist under Sovjettiden att man var tvungen att odla egen. Taxichauffören jag pratade med idag sa mer att det var som en hobby, som kolonilotter i Sverige, och att de ursprungliga odlarna hade egen bostad i Tallinn. Det ska enligt hans uppgift även ha funnits höns, grisar samt en och annan ko på området. Tyvärr har stora delar av området förvandlats till något som liknar en grusgrop. Första gången jag såg det hade området nog kvar sin ursprungliga storlek. Stora delar var övergivna eftersom intresset för självhushåll för stunden är lågt i ett nyrikt land. Ska försöka få en flygbild strax.
/Jan
En kärra mull och en kärra sten
Nu har vi ryckt bort golvet i hall, kök och skafferi. Sedan grävde vi ur en knapp halvmeter i köket och lite mindre i skafferi och hall. Först tänkte vi återanvända golvbjälkarna men de var allt för angripna. Det var klurigt att få bort golvet under trappan. Genom att underminera och såga upp fönster med sticksågen kunde vi få ner golvet såpass att det gick att såga av spikarna med bågfilsblad. Ambitionen är att behålla listerna intakta och passa in det nya golvet under. Sacha är lite oroad över situationen men tycker om den nya tillgängligheten. Har husse och matte någon plan? Den börjar växa fram så sakteliga. Vi har ju en hel "semester" framför oss.
Hemmets trygga vrå
Än har ingen vågat ta steget helt ut, men det är många som trängs för att få stå i luckan. Nu är små nästan stora och kanske snart redo för en promenad i hönsgården. De får skynda på. Struttu och Loranga kalhugger för fulla näbbar...
Sommarens byggprojekt påbörjade!
När vi flyttade in låg husets nordvästra hörn under marknivå och stupröret saknade utkast. Resultatet har blivit en vattenskada i skafferiet och delar av kökets golv. Så här långt har vi konstaterat att norra syllens insida verkar vara oskadad. Grunden är av typen mullbänk. Under golvet fanns bara fem till tio centimeter spån. Därunder jord. I skafferiet är golvbjälkarna förstörda. I köket ser det bättre ut. Än så länge har vi bara tagit bort golvet. Fler överraskningar kan komma.
Helgens odlingsbestyr.
I fredags var det tillräckligt vindstilla att vi kunde montera plasten på växthuset. I år har vi skruvat fast den i nedankant. Får se om det håller bättre. Nästa dag fyllde vi på med tomatplantor. När man odlar är det bra att ha tillgång till grönmassa. Vi har gräsuppsamlare på våra gräsklippare och vallen tar vi med lite större doningar. Vi har byggt om gräsuppsamlarvagnen så att flaket går ända fram och förlängt gallerburen. Med några L-profiler på rätt ställe blev det stabilt. På kvällen kom stora mängder regn och vi kunde passa på att gödsla vallen med urin från dasset.
Gröpkvarnen återuppväckt.
Den här gamla gröpkvarnen har inte varit använd på många år. Den stod på gården när vi flyttade in. Vi rengjorde och smörjde den enligt instruktionen. Ett hjul fick plockas bort från vår drivkälla, en Robinmotor som Juha hittade i en container. Tack! Lite lagerkavitation hörs från kvarnen men det håller länge som någon sa...Den maler i alla fall tillfredsställande.
Vuxna höns kan egentligen äta helt spannmål. Innan magen är igång på de små får de gröpe som komplement till ungfågelfoder. Gröpe är grovmalet spannmål som blandats med vatten till en gröt. Den kan ges kall eller varm. Vi använde havre, korn och vete. Havren kommer från egna odlingar.
Kackel i hönsgården.
Igår släppte vi ut kycklingarna i hönshuset och det blev ett väldigt liv! Loranga och Struttu hade fullt upp med att försöka fösa tillbaka de små liven i sitt hörn. Idag var det lugnare. Medan hönsen är ute passar vi på att mata kyckligarna inne. De börjar bli små unghöns redan och tuppen tycks ha vissa vallande egenskaper redan? När det är sovdax klättrar de små på varandra för att komma in i mitten där det är varmast.
Kallaste maj i mannaminne.
Kallt har det varit och mycket blåsigt. Vi har därför inte kunnat sätta upp växthusplasten än. Nätterna har varit ganska varma och ingen frost i sikte. Nu är vi inne i Juni och har precis sått ärtor och bönor på friland. Mellan raderna sattes solros som naturligt växtstöd. Potatis och bondbönor är det som kommit längst i landet. Morot, palsternacka, svartrot och havrerot syns och snart ska det gallras för första gången. I kållandet är det ännu osäkert hurvida knepen fungerar. Små angrepp finns men kanske bättre än förra året? I lilla landet har vi år anlagt jordgubbsland. Plantorna har många blommor och vi hoppas på god skörd.
