rubensgarden.blogg.se

Nu håller vi på med de sista sysslorna innan minusgraderna kommer. Vattentankarna ska tömmas, landen ska fräsas och växthusen ses över. Några revor hade gått upp i blåsten och tejpas med specialtejp. För att slippa översvämmning töms tankarna med brandslang.

Nu är det ordentligt med minusgrader om nätterna och det är dax att vinterställa gården. På grund av haveri är Jan lite sen med att ta vallen en sista gång. Vattentankarna ska tömmas, skyltarna ska in, allt som är i jorden ska skördas, äpplen ska plockas, vinterdäcken ska på. Grisarna ska också få ny och fin halm i sina bon. Sen kan man fokusera på att bygga och renovera.

Den här bärkonten har åkt tåg från Bollnäs till Opphem 1956. Den blir ett fint tillskott till vårt skogsmuseum. Självhushåll och inkomster från skogen är ju temat. Extra trevligt med en lapp från SJ så att man vet vart pch när den åkt tåg. Frågan är om bärplockaren åkte med?

Vi fortsätter stadigt med vårt stora vinterprojekt. Snön har kommit och gått vi fick brått med bogseringen av detta hus. Det mest välbevarade på tomten där vi tar hand om restvärden från husen som ska rivas. Jan skötte som vanligt tekniken. Med ett gammalt monster till vevdomkraft lyfte vi huset en halv meter i ena änden för att få under medar som kryssförstärktes med kätting. Huset stagades och spändes fast med spännband. Sen fick en tillfällig ramp byggas under medarna för att få frigång från en bergknalle under stugan. Därefter kopplades Manen på och det bar av med ett brak hem till oss. En kul detalj med detta hus är att det finns en skylt med texten: Johannes Bergfeldt byggde detta hus 1896-1897. Stockarna är numrerade så det har varit flyttat minst en gång förut.

Nära oss finns ett ödetorp med en spännande trädgård. Här har vi kunnat plocka dom största krusbären, förse oss med såväl rabarber som ölandstokar. En epok som gått till ända. Nu ska hela torpet styckas av och rivas. Efter överenskommelse med ägaren har vi åtagit oss rädda det som räddas kan. Nummer ett var att köpa manskapsboden som Jan har suktat efter så länge. Den satt fastfrusen och efter en veckas jobb med spett, slägga, spade och domkraft var den på hjulen igen. Fortsättning följer...

Inspirerad av boken "Mittens of Latvia" av Maruta Grasmane blev mitt stora stickprojekt för den här vintern en islandströja av lettisk karaktär. Original mönstren i boken är stickade i entrådigt garn och är otroligt vackra. Mina blev i 2-trådigt och några nordiska vikingabåtar smög sig in, så inte bara lettisk. /Lisa 

 

Nästan i alla fall. I morgon, torsdag kommer sotaren för att godkänna skorstenen i garaget. Innan dess har det varit bråda dagar med att förbereda. Rökkåpan skulle tätas och lite mer skydd skulle gjutas i golvet, rökröret skulle monteras. Maston värmefärg med silverkulör köptes in i Finland. Jan ville ha en penselmålad känsla på kaminröret. Tre meter rör hinner rökgaserna passera innan de kommer in i den stora skorstenen. Det räcker med en fotogenkamin för att hålla smedjan varm så det ska bli spännande att se om även den gamla handölskaminen orkar värma lokalen. Nu håller vi tummarna för att allt blir godkänt!

 

De första vagnarna av den här typen tillverkades i Duvebo under andra värdskriget. De tillverkades senare i Mariannelund under namnet Röjalätt. Den här individen började sin historia hos vår granne Ingemar som röjt sten med den på flertalet åkrar runt omkring Boet och ända bort till trakterna kring Gränna. Den kördes ända in på sjuttiotalet och torde vara en av de sista i bruk. Stenröjare blev snabbt omoderna när grävmaskinerna blev smidigare. Stenröjningen blev också dyr i förhållande till avkastningen som marken kunde ge. Förra året fick vi förtroendet att ta över den här vagnen. Efter en veckas röjning, lyft, bärgning och med tillfälliga hjul står den nu hos oss. Stort tack för förtroendet!

På tegen vid vägen närmast uppfarten till vår gård och granne med grisarna hage anlägger vi år ett nytt grönsaksland. Vi startar med tre odlingsbäddar som om det går bra kommer att utökas tills vi har en hel odlingsföljd. På så sätt kommer vi sprida risken. Går det snett med någon gröda i vårt ena land kanske det lyckas i den andra. Vi har också haft en ökad efterfrågan vid grönsaksförsäljningen de senaste somrarna.

När man bor på landet är man ofta med i någon typ av vägförening där man hjälps åt med att underhålla vägen. I år tog Jan på sig att laga hålor på halva vägsträckan. Det är också bra att kolla över traktorerna och se att de går som de ska innan de börjar jobba hårt i vårbruket.

Fåglarna brukar veta när vintern är slut och härom dagen kom våra tranor till gården.

 

 

Äntligen lite snö och fin skidåkning i vasaloppets naturreservat. Kändes lite märkligt att åka på en snösträng då det knappt var snö eller till och med ingen snö utanför spåret. Fantastiskt väder och fint före. Vi kan inte klaga. Ett imponerande arrangemang särskilt med tanke på omständigheterna. Lisa fullföljde Öppet Spår medan Jan nöjde sig med att åka till Evertsberg, en dryg halvvasa. Tack till Carin som passade alla djur.

Nu är vi nästan färdiga med allt som ska fixas innan vintern. Minin har fått snökedjor, snöplog och nya strålkastare. De andra traktorerna har ställts in för vinterförvaring. Från landet har vi tagit in alla dukar och skördat brysselkålen som sedan hängdes upp i garaget. Grisarna har fått extra mycket halm så att de kan göra varmt och mysigt. Vattentankarna har tömts och vi ställer om så att vattnet från hängrännorna går ut på marken istället. När allt är klart kan vi fokusera på att snickra och förbereda för nästa säsong. Lisa snickrar lådor till bina och Jan ska bygga vidare på garaget.

 

Just nu har vi semester och har som mest att göra. Det händer massor och vi hinner inte blogga så mycket. Lisa säljer grönsaker både här hemma och på torget i Ödeshög och Jan har fullt upp med diverse byggprojekt. En parkering ska göras i ordning, en väg ska breddas och brunnen ska fixas. Mitt i alltihop rev grannen sitt såghus och med stor tacksamhet åkte Jan dit för att hämta allt virke. Några beslag fanns också som blir bra när renoveringen av traktorgaraget återupptas.

Pumba har hållit ogräset nere i lilla landet över vintern. Efter att ha luckrat upp jorden med grep och stängt för grisen blev det plats för majs och sen sådd av kokbönor, lite sockerärtor och sommarblommor. Majsen gödslades med ett tunt lager kompost och täcktes med gräsklipp. Vi komposterar hönsgödsel tillsammans med trädgårdsavfall och hushållskompost så det blir mycket krut i den. Blir spännande att se om grisbete har någon långtidseffekt på ogräset. 

 

Det var för mycket röta även i östra gaveln så den fick rivas. För att stabilisera huset borrade jag hål i golvet och satte dit ett par ordentliga öglor med kemankare och skruvade fast plattjärn i takbjälken. Sedan satte jag kättingspännare i kryss och spände lite lagom. Väggen stöttades upp med hjälp av domkraft. Sedan byggde jag ena sidan före den andra. Det är alltid lite nervöst att hålla på med sånt här men tar man det bara steg för steg och funderar på vad som kan hända så går det bra. Hålet ska muraren komma och mura igen. Tills dess lite emballageplywood som man kan få gratis.

Here's Jan! Det är kul att riva.

 

 

 

 

Sommenbygdens Folkhögskola har två distanskurser med odling på schemat. Vid två tillfällen för någon vecka sedan kom dom på studiebesök hos oss. Det blev rundvandrig till landet, hönsen, jordkällaren, grisarna, växthusen och en titt inne i vårt hus. Efteråt fick vi hjälp med att lasta gödsel hos grannen och folkhögskolan fick en skvätt till sina odlingar. Tre parter, alla glada.

Nu ska hela granen sågas i bitar med handsåg. Dumt nog lyfte jag en stock för hand och knäckte till ryggen lite. Får se hur dumt gjort det var. Går i alla fall att jobba vidare. Det tar tid att bygga upp kroppen för hårt arbete. Något som man förr gjorde under säsong. När det var tid att vända hem hade kroppen vant sig. Man kan tro att skogshuggarna var övermänniskor förr och de var tuffa men de kände också till en massa knep för att göra jobbet lättare. Ett av de knepen var "spaken." Ett brytverktyg som kunde användas till allt möjligt. Här har jag rullat upp stocken på kubbar med hjälp av spak och vändhake, sedan låst av stocken med ytterligare en i "sax" så att den ligger still vid sågning. Enligt uppgift var ofta handtaget dekorerat. Jag täljde till något som kanske kan påminna om ett hästhuvud. Sedan doppades änden i bäcken och sen i brun aska. Att få tag på en gammal spak är i det närmaste omöjligt. Den hör till ett av de redskap som skogshuggaren tillverkade och lämnade i skogen för att göra packningen lättare.