rubensgarden.blogg.se

 

 

 
I januari och februari är det perfekt vedsäsong. Får man önska ska det vara minusgrader och lite snö så att stockarna håller sig torra och rena. Vi började med att bära in förra årets produktion. En snok hade ömsat skinn mot klamparna.  I år fick vi i uppdrag att ta hand om några större träd hos en granne. För transport och hantering använder vi våra museiföremål. M.A.N traktorn har fått ytterligare hjälp från experter och går nu som en klocka igen, trots 72 år i tjänst. Det är något som tilltalar med naket järn, is, snö och frusna stockar.

 

Spjället rörde sig bara några centimeter och vi hade lite problem med draget förra vintern. Efter att ha försökt rensa spåret genom att stoppa in armen i sotluckan och skrapa rent konstaterades att något låg i vägen inne i väggen. Efter att ha rådfrågat muraren knackades ett spår upp med huggmejsel. Innanför putsen fanns en plåt fastskruvad i förebyggande syfte. Det var bara att skruva bort, rensa rent och nu fungerar spjället igen. Hålet har sedan klistrats med lerklister, grovputsats i går och finputsats i dag. Vi får se hur mycket detta syns efter kalkning.

 

Jans morbror Tauno i Finland gav bort sin Fiat och det är ju klart att vi tog hand om den! Resan dit var dock lång och på vägen dit lastades därfär en traktor på i Bollnäs så att lastbilen inte gick på tomme. Efter att ha åkt Umeå Vasa med Wasaline tillbringades en frinatt på hotell. Resan gick därefter vidare för avlastning av traktor i Kuni och pålastning av fruktträd i Lepplax. Sedan styrdes bilen till Idensalmi där ett par dagar förflöt med bärgning och umgänge. Resan gick därefter vidare för en frinatt i Rovaniemi och vidare till Holgers Traktormuseum i Svartbyn för pålastning av bandtraktor. Sedan fick Jan sova hos Anna där han sov som en gråsten. Anna gav bort en massa äppleträd. Tack! På vägen hem hann Jan få lite inspiration på Lycksele Skogsmuseum. Väl hemma skulle allt lastas av och organiseras. Träden fick en del skador på grund av en storm i Finland och vi får se nästa år hur de klarade sig.

 

 

Vi behöver få undan en massa mull och bryta stora stenar. Då är det bra att ha en ordentlig grävmaskin. Jan har av och till sneglat på olika köp och säljsidor men förra veckan blev han kär. Vi har inte lyckats ta reda på vad en Priestman Beaver väger men det är en mellanstor maskin som är tillräckligt krallig för att klara av uppgiften. Modellen är en av de första med hydrauliskt grävaggregat. Underredet kommer från Priestman Kub som var en lingrävare. Därför är svängkransens och larvbandens drivning mekanisk. Den här maskinen behöver en del kärlek för att bli bra men den har väldigt fin patina och är hyfsat original. Att köra en sån här är ovant på grund av att reglagen är som på en lingrävare. Med lite övning blir det nog bra.

 

Nej, inte en till besiktning där personalen har en hög med rost i håret efter att scanian varit i hallen. Dessutom är det en säkerhetshytt (utan säkerhetsbälte för det var onödigt). Lite nya plåtdetaljer fick tillverkas, skärmen har fått ny plåt, hytten har rostlagats och elen har fixats till. Lite småpyssel som tog en dryg vecka i anspråk men nu är det besiktad och redo för hämtning av virke och allt vi behöver. En veterantraktor kanske? Hmmm...

 

För ett tag sedan köpte vi en tvåhjulstraktor med kass motor. Jan har nu satt dit en ny som vi fick av Juha. Tack! Vi var på cruising med den runt bygden i går. Återstår bara lite kåpor, reflexer och trafikförsäkring.

Mitt i vårbruket fick vi ett hett erbjudande om att ta hand om träd som röjts i en trädgård nära oss. Det gjorde vi gärna. Jan fick tillfälle att leka med allehanda veteranförmål. De grova stockarna släpades ut med körsax och traktor. Sedan drogs timret upp på vagnen med hjälp av viremetoden. Riset buntades ovanpå bottenvarvet med kätting och dubbelbjörn.

Med hjälp av träbjälkar rullar man enkelt av även mycket tunga stockar. Det gäller att inte ha fötterna i närheten för om något ger sig dunsar stocken i backen. Då kommer giganten till hjälp. Det är en enmans, handvevad timmerlyft. En del av virket var så vresigt och tungt att vi valde att kubba och klyva dem på plats för att förenkla hanteringen. Nu har vi ved för många vintrar framöver och det tackar vi för.

Nu blev det bråttom med veden. Föraren som körde skördaren i grannens skog såg inte snitslarna i kvällsljuset och gallrade även våra granar. Efter en kort förhandling kom vi överens om vilka högar jag kunde ta och de skulle hämtas innan skördaren kom. Eftersom skogsbruk går undan nu för tiden fick vi såga och hugga det som redan låg på vagnen för att kunna hämta hem extraveden.

En sent upptäckt barkborreskada gav tillfälle för lite mer trädfällning. Men hur skulle vi få upp stockarna på vagnen? Efter att ha funderat lite kom Jan på en nygammalt sätt att lasta med stålvire och kvällen innan knåpades en sådan ihop.

Från början växte det fyra stora granar i trädgården. De var inte så gamla utan hade vuxit upp under de fyrtio åren som gården stått övergiven. Konsekvensen av att få så stora träd är att det skuggar och tar näring från annat. Nu är sista granen fälld. Veden kommer förstås till nytta kommande vintrar, ladan får fler soltimmar så att timret hinner torka upp mellan skurarna och vi får mer plats till bikupor och annat. Lite ve(d)modigt känns det ändå att ta död på ett så vackert (?) träd men för att respektera dess bortfall görs allt arbete för hand så att det känns i kroppen.

 

Då har renoveringen av traktorgaraget påbörjats. Vi började med att hissa upp hela huset ungefär en decimeter för att kunna gjuta plattan i kant med syllarna. Vi lyfte med domkraft i bjälkarna som är i klenaste laget och man får hela tiden palla upp med klossar under så att fallet inte blir för långt om någonting skulle ge sig.

 

 

Sen var det dax för förarbeten. Det gamla golvet slogs sönder. De största bitarna slängde vi ut och de mindre var bra underlag till en bädd med 8-14 makadam. Det hela paddades sedan noga. Armeringsjärn har satts fast med kemankare och bockats samt najats fast i armeringsnät. Ovanpå lades också grövre järn diagonalt från hörn till hörn.

Gjutningen gjordes när det redan hade hunnit bli minusgrader. Katter har en tendens att gå i våt betong, så även i det här golvet. Vattnet värmdes med en vattenmantlad fotogenkamin som inte gick igång. Lite försiktig eldning med ved fick det bli istället. Sedan värmdes utrymmet med fotogenvärmare, infravärmare och element. Runt sockeln lite skydd mot nattkylan. Efter natten täcktes plattan med isolering och värmen hölls igång i tre dygn med hjälp av elverk.

 

Naturligtvis vill Jan ha en gammal vedkap helt utan skyddsutrustning. Den köptes av en granne. Nostalgi kan vara värt några kroppsdelar. Inga olyckor blev det och det blev ungefär sex kubik av veden vi räddade ur eldashögen. Nu får den vänta på vintern under tak. Sen ska den in för att torka i ett år inomhus. Om veden tar slut kan den tjänstgöra som reservved i slutet av kommande vinter då den borde vara torr nog.

 

Grannen röjde hagarna och lämnade efter sig en stor hög som han tänkte tända på. Vi ringde och hejdade detta. Från början var vår plan att bara spara det grövsta för att göra ved av. Ju mer vi rev och kvistade i högen desto girigare blev vi. Varför inte ta riset också? Sagt och gjort. Ännu en veckas jobb att bunta och köra hem. Grannarna undrade. Vad ska vi då ha så mycket ris till? Vi ska bygga gärdsgård blev svaret från oss. Risgärdsgård alltså!

Fortsättning följer på detta projekt.

I videon ovan använder vi snön till att dra hem veden med traktor. Det har varit kallt i några veckor och det hjälper till på många sätt. Då blir det torrt och fint att arbeta och veden fryser så att den är lätt att klyva och såga. Vi har turats om med detta arbete och idag fick vi taket på vedhögen som blev ungefär fyra kubik. I vedboden också en ordentlig mängd småpinnar till vedspisen. Det har varit en solig och fin dag så grisarna fick komma ut och tryna lite i trädgården. Sedan var de ute i landet en sväng och hittade lite fjolårspotatis. Hönsen har också varit ute och sprätt runt lite.

Vi blev skänkta en jättefin frörens! Tillverkad i Valla, Östergötland. I den lilla trälådan ligger alla såll och så när som på alla delar finns med. En riktig lyxmodell med ställbar sållskak, variabel matning och justerbara blästerluckor. Det är de tre hålen på vevaxeln i bild 3. Nu blir det kanske bättre kvalitet på utsädet till nästa år.

Vi har slutet system för urin och gråvatten. Först tömmer vi urintankarna. Sedan späder vi med vatten från avloppstanken. Det blir till bra gödsling för vallen. Slamsugaren är tekniskt färdigkonstruerad. Nytt för i år är kamlockkopplingar till slangarna och ny smörjanordning för pumpen. En del delar och gummislangar kommer från försvarets tankanläggning för flygplan. Filterburken har modifierats en aning för att fungera som oljeavskiljare och ljuddämpare. Även tömningen har fått bättre flöde. Kvarstår lite färg.

 

I annonser kan man ibland se saker i bakgrunden av objektet som är till salu. Bara gillade denna maskin och frågade vad det var och ifall den var till salu. Det är en halmpress som man ställer i tandem med en stationär tröska. Efter lite städning av maskinen kom det fram att den binder balarna med ett snöre. Hållaren till snöret är den röda lådan mellan hjulen. Pressen är tillverkad av Ysta maskiner och redskap, sannolikt på 1930-talet eller tidigare. Några tillbehör hade hamnat i elden men är såpass oskadda att de går att kopiera. På bild tre är låsanordningen för hjulen. Maskinen var väldigt tung och fick lastas på med en traktorgrävare i tandem med lastbilens kran. Hemma backade jag intill en klippa som fick agera lastbrygga.

/Jan

Lite trix och knep till er som vill laga karosser eller bara forma plåt. Den här formen är väldigt svår att knacka på frihand. En skicklig plåtslagare klarar det nog men jag fick fuska. Den ursprungliga detaljen är troligtvis pressad med pressverktyg och har en bock som är väldigt skarp. För att få till denna fick jag göra ett halvt pressverktyg. Sen har två plåtar med samma form skurits ut med vinkelslip. Ämnet bultas sedan fast mellan dessa plåtar och underst ligger träformen som kanske håller ett par gånger. Plåten har tvingats ner med upprepade slag på en specialtillverkad radiemejsel som jag vinkelslipade fram. Om det inte är hål i detaljen kan man göra hål utanför som sedan klipps bort eller till och med svetsa fast plåten. Det viktiga är att den ligger helt still. formningen  av konturen, slipning och justering göres på plats.

/Jan

Komposten behövde en översyn. Mössen har varit inne och gnagt bort en fjärdedels kvadratmeter isolering. Ny skars ut och limmades på med byggsilikon. Sedan behövde tömningen förenklas. En lucka med ränna sattes dit så att man kommer åt med grepen.  Runt om har sidorna skruvats fast med nya beslag. Framsidan har också reparerats och snyggats till. Nu är den kanske rustad mot både vinter och möss.

I går vräkte det ner snö och jag fick ta en paus i vårbruket för att istället pyssla lite inomhus. Generatorn skulle bytas på Manen och det resulterade i att jag tappade en skruv på golvet. Den trillade i myllan och trots att jag såg var den landade så var den för evigt borta. Så kan man inte ha det. Golvet grävdes ur och fylldes med bärlager. Sedan ett lager sand och till sist marksten. Mellanrummen har gjutits igen. För att betongen ska härda har den isolerats tillfälligt med wellplast.

Så här kan man göra om man ska rikta något tufft material. Det här är parallellstaget till Manen som får en översyn. Först borrades hål i riktigt hårda träbitar. Hålet har samma diameter som axeln och borras så att det blir en liten radie i borrets axialrikting. Detta för att det inte ska bli någon punktbelastning på röret. Sen hittades lämpliga metallbitar och arbetet stod domkraften för. Det gick åt några ton för att få staget rakt. Sen bockades det på rätt ställe.

/Jan