Med risk för fågelinfluensa.
I helgen öppnade vi dörren till vårt hönshus som stått oanvänt ganska länge. Av de färska dagstidningarna att döma sedan 1974. Allt låg orört och i hörnen gömde sig ett decimetertjockt lager av prima hönsskit. Sacha blev genast förtjust i inredningen och det blev vi med. Värpredena har sparats liksom gallret för utfodring. Praktiskt också att kunna klättra direkt upp på vinden tyckte Sacha, men det satte husse och matte strax stopp för. Vinden hann i alla fall mussäkras före rivning.
Hönshuset är en utbyggnad av vår lada och taket är klätt med tvåkupigt tegel. Detta har med tiden fått skador som ätit sig ända ner i cementgolvet. Utan större anstränging har vi nu rivit ner innertaket och stöttat takstolarna med tillfälliga stolpar. Dammigt blev det dock. Isoleringen bestod av tröskrester. Nu har vi fått en bättre bild av skadornas omfattning så att vi kan göra en plan för restaureringen. Någon gång kommer det åter att kacklas här i hönshuset.Tills vidare köpeägg...
Hönshuset är en utbyggnad av vår lada och taket är klätt med tvåkupigt tegel. Detta har med tiden fått skador som ätit sig ända ner i cementgolvet. Utan större anstränging har vi nu rivit ner innertaket och stöttat takstolarna med tillfälliga stolpar. Dammigt blev det dock. Isoleringen bestod av tröskrester. Nu har vi fått en bättre bild av skadornas omfattning så att vi kan göra en plan för restaureringen. Någon gång kommer det åter att kacklas här i hönshuset.Tills vidare köpeägg...
Kommentarer
Trackback
