Mera ved!

Nu blev det bråttom med veden. Föraren som körde skördaren i grannens skog såg inte snitslarna i kvällsljuset och gallrade även våra granar. Efter en kort förhandling kom vi överens om vilka högar jag kunde ta och de skulle hämtas innan skördaren kom. Eftersom skogsbruk går undan nu för tiden fick vi såga och hugga det som redan låg på vagnen för att kunna hämta hem extraveden.

Lite skogsdag.

En sent upptäckt barkborreskada gav tillfälle för lite mer trädfällning. Men hur skulle vi få upp stockarna på vagnen? Efter att ha funderat lite kom Jan på en nygammalt sätt att lasta med stålvire och kvällen innan knåpades en sådan ihop.

Sista granen fälld.


Från början växte det fyra stora granar i trädgården. De var inte så gamla utan hade vuxit upp under de fyrtio åren som gården stått övergiven. Konsekvensen av att få så stora träd är att det skuggar och tar näring från annat. Nu är sista granen fälld. Veden kommer förstås till nytta kommande vintrar, ladan får fler soltimmar så att timret hinner torka upp mellan skurarna och vi får mer plats till bikupor och annat. Lite ve(d)modigt känns det ändå att ta död på ett så vackert (?) träd men för att respektera dess bortfall görs allt arbete för hand så att det känns i kroppen.

Ny platta på traktorgaraget.

 
Då har renoveringen av traktorgaraget påbörjats. Vi började med att hissa upp hela huset ungefär en decimeter för att kunna gjuta plattan i kant med syllarna. Vi lyfte med domkraft i bjälkarna som är i klenaste laget och man får hela tiden palla upp med klossar under så att fallet inte blir för långt om någonting skulle ge sig.
 
 
Sen var det dax för förarbeten. Det gamla golvet slogs sönder. De största bitarna slängde vi ut och de mindre var bra underlag till en bädd med 8-14 makadam. Det hela paddades sedan noga. Armeringsjärn har satts fast med kemankare och bockats samt najats fast i armeringsnät. Ovanpå lades också grövre järn diagonalt från hörn till hörn.
Gjutningen gjordes när det redan hade hunnit bli minusgrader. Katter har en tendens att gå i våt betong, så även i det här golvet. Vattnet värmdes med en vattenmantlad fotogenkamin som inte gick igång. Lite försiktig eldning med ved fick det bli istället. Sedan värmdes utrymmet med fotogenvärmare, infravärmare och element. Runt sockeln lite skydd mot nattkylan. Efter natten täcktes plattan med isolering och värmen hölls igång i tre dygn med hjälp av elverk.
 

Veden staplad och takad.

Naturligtvis vill Jan ha en gammal vedkap helt utan skyddsutrustning. Den köptes av en granne. Nostalgi kan vara värt några kroppsdelar. Inga olyckor blev det och det blev ungefär sex kubik av veden vi räddade ur eldashögen. Nu får den vänta på vintern under tak. Sen ska den in för att torka i ett år inomhus. Om veden tar slut kan den tjänstgöra som reservved i slutet av kommande vinter då den borde vara torr nog.

Kökspis och påskris.

 
Grannen röjde hagarna och lämnade efter sig en stor hög som han tänkte tända på. Vi ringde och hejdade detta. Från början var vår plan att bara spara det grövsta för att göra ved av. Ju mer vi rev och kvistade i högen desto girigare blev vi. Varför inte ta riset också? Sagt och gjort. Ännu en veckas jobb att bunta och köra hem. Grannarna undrade. Vad ska vi då ha så mycket ris till? Vi ska bygga gärdsgård blev svaret från oss. Risgärdsgård alltså!

Fortsättning följer på detta projekt.

Vinterarbete.

I videon ovan använder vi snön till att dra hem veden med traktor. Det har varit kallt i några veckor och det hjälper till på många sätt. Då blir det torrt och fint att arbeta och veden fryser så att den är lätt att klyva och såga. Vi har turats om med detta arbete och idag fick vi taket på vedhögen som blev ungefär fyra kubik. I vedboden också en ordentlig mängd småpinnar till vedspisen. Det har varit en solig och fin dag så grisarna fick komma ut och tryna lite i trädgården. Sedan var de ute i landet en sväng och hittade lite fjolårspotatis. Hönsen har också varit ute och sprätt runt lite.

Gammal kan bäst.

Vi blev skänkta en jättefin frörens! Tillverkad i Valla, Östergötland. I den lilla trälådan ligger alla såll och så när som på alla delar finns med. En riktig lyxmodell med ställbar sållskak, variabel matning och justerbara blästerluckor. Det är de tre hålen på vevaxeln i bild 3. Nu blir det kanske bättre kvalitet på utsädet till nästa år.

Slamsugning och gödsling.

Vi har slutet system för urin och gråvatten. Först tömmer vi urintankarna. Sedan späder vi med vatten från avloppstanken. Det blir till bra gödsling för vallen. Slamsugaren är tekniskt färdigkonstruerad. Nytt för i år är kamlockkopplingar till slangarna och ny smörjanordning för pumpen. En del delar och gummislangar kommer från försvarets tankanläggning för flygplan. Filterburken har modifierats en aning för att fungera som oljeavskiljare och ljuddämpare. Även tömningen har fått bättre flöde. Kvarstår lite färg.

Antik halmpress räddad från skrotdöden.

 
I annonser kan man ibland se saker i bakgrunden av objektet som är till salu. Bara gillade denna maskin och frågade vad det var och ifall den var till salu. Det är en halmpress som man ställer i tandem med en stationär tröska. Efter lite städning av maskinen kom det fram att den binder balarna med ett snöre. Hållaren till snöret är den röda lådan mellan hjulen. Pressen är tillverkad av Ysta maskiner och redskap, sannolikt på 1930-talet eller tidigare. Några tillbehör hade hamnat i elden men är såpass oskadda att de går att kopiera. På bild tre är låsanordningen för hjulen. Maskinen var väldigt tung och fick lastas på med en traktorgrävare i tandem med lastbilens kran. Hemma backade jag intill en klippa som fick agera lastbrygga.
/Jan

Jan leker karosseriplåtslagare.

Lite trix och knep till er som vill laga karosser eller bara forma plåt. Den här formen är väldigt svår att knacka på frihand. En skicklig plåtslagare klarar det nog men jag fick fuska. Den ursprungliga detaljen är troligtvis pressad med pressverktyg och har en bock som är väldigt skarp. För att få till denna fick jag göra ett halvt pressverktyg. Sen har två plåtar med samma form skurits ut med vinkelslip. Ämnet bultas sedan fast mellan dessa plåtar och underst ligger träformen som kanske håller ett par gånger. Plåten har tvingats ner med upprepade slag på en specialtillverkad radiemejsel som jag vinkelslipade fram. Om det inte är hål i detaljen kan man göra hål utanför som sedan klipps bort eller till och med svetsa fast plåten. Det viktiga är att den ligger helt still. formningen  av konturen, slipning och justering göres på plats.
/Jan

Komposten färdigmodifierad.

Komposten behövde en översyn. Mössen har varit inne och gnagt bort en fjärdedels kvadratmeter isolering. Ny skars ut och limmades på med byggsilikon. Sedan behövde tömningen förenklas. En lucka med ränna sattes dit så att man kommer åt med grepen.  Runt om har sidorna skruvats fast med nya beslag. Framsidan har också reparerats och snyggats till. Nu är den kanske rustad mot både vinter och möss.

Påskpyssel

I går vräkte det ner snö och jag fick ta en paus i vårbruket för att istället pyssla lite inomhus. Generatorn skulle bytas på Manen och det resulterade i att jag tappade en skruv på golvet. Den trillade i myllan och trots att jag såg var den landade så var den för evigt borta. Så kan man inte ha det. Golvet grävdes ur och fylldes med bärlager. Sedan ett lager sand och till sist marksten. Mellanrummen har gjutits igen. För att betongen ska härda har den isolerats tillfälligt med wellplast.
Så här kan man göra om man ska rikta något tufft material. Det här är parallellstaget till Manen som får en översyn. Först borrades hål i riktigt hårda träbitar. Hålet har samma diameter som axeln och borras så att det blir en liten radie i borrets axialrikting. Detta för att det inte ska bli någon punktbelastning på röret. Sen hittades lämpliga metallbitar och arbetet stod domkraften för. Det gick åt några ton för att få staget rakt. Sen bockades det på rätt ställe.
/Jan

En MAN-isk lördag.

Det är en lång väg kvar innan det går att konstatera om mitt arbete med kopplingen gjort någon nytta. Jag har i alla fall haft tid att återställa framvagnen till originalutförande. För det krävdes professionell hjälp. Smeden Thomas på Mölnlycke bilfjäder har renoverat paketet som hade ett brustet blad och resten har riktats. En resa till Norge fick göras där begagnade delar till framvagnen köptes från en entusiast. På vägen hem hämtades kardanaxeln som varit hos Spalding för renovering av knutkors.
 
Väl hemma har lamellpaketet till överbelastningskopplingen rengjorts. Nya kopplingar till motorvärmaren togs från en skrotad militärlastbil. De nya slangarna buntas med begagnade läderremmar från försvaret. Generatorn testades igår och verkar fungera. Laddningsregulatorn hade en bruten ledare som reparerats. Traktorn står nu på alla fyra och nästa helg kanske den går att provstarta. Då får jag se om den ska plockas isär eller om renoveringen kan gå vidare.
/Jan

Att dissikera en traktor.


När man skruvar med äldre saker får man vara beredd på att det kan finnas tre olika typer av skruvskallar:
Metriska: Millimetergängor med olika stigning och diameter. Här brukar det vara ganska enkelt och på skallarna passar millimeternycklar.
Tum: Det här är ett väldigt förvirrande system där det finns olika typer och system. En komplett verkstad i England kunde på trettiotalet vara utrustad med tre olika nyckelsatser för tum och en för millimeter och därför får man själv köpa sådana för att kunna skruva. Själva gängorna kan ha olika tumstandarder och skallarna kan vara såväl millimeter som tre olika typer av tum. Om man googlar "spanner jaw sizes" kan man fördjupa sig i ämnet. Det man behöver för en komplett verktygspark är:
1st sats med millimeterverktyg.
1st sats med tum AF (Across flats).
1st sats med Whitworth (Även BSF finns men de har samma storlek fast 3/16W motsvarar 1/4 BSF, osv).
1st sats med BA nycklar. De är mindre och är bra till förgasare och annat på gamla motorer. För logikens skull är en 4BA mindre än en 1BA. 0BA är störst. Sen när man köpt allt så kan man ge sig tusan på att det fortfarande behöver kompletteras med fler verktyg som är något annat än det jag nämnt.
Nyckarna i bild har måtten:
9/16AF: 14,29mm
14mm: 14mm
1/4W, eller 5/16BSF: 13,34mm

Nåja. Vår MAN får en ordentlig genomgång och förmodligen är kopplingen ok. Försöker i skrivande stund ta reda på hur tjock en ny grafitring till urtrampningslagret är. Hoppas på en liten nöjestur till våren.
/Jan

Kockumskran i miniatyr.

Hittade en bockkran på Blocket. Det var lite klurigt att plocka ner den med lastbilens kran. Ännu klurigare blev det hemma. Kranen var lite för lång och I- balken fick kortas före montering. Efter mekanisk genomgång togs benen in var för sig, restes med hjälp av kedjelyftblock och spändes fast ordentligt med lastsäkringsband. I- balken fick spelas upp växelvis med två lyftblock för att flytta den ovanför benen. Väl uppe i topp var det två centimeter till godo. Blocken fick därför fästas ända uppe i takbjälkarna för att lyftet skulle bli tillräckligt. Efter att ha skruvat ena benet kunde jag dra ihop kranen på bredden så att den ska gå att flytta runt en aning.
 
Tanken är att kranen ska komma till stor nytta när jag ska lyfta i och ur motorer och andra tunga delar då traktorerna renoveras och repareras. Tur att vi har högt i tak.
/Jan
 

MAN AS325A

För en tid sedan i denna galax var jag och hälsade på en traktorsamlare som hade en väldigt varierad och spännande samling traktorer. Så fick jag syn på den och blev kär. En fyrhjulsdriven MAN som såg ut att ha varit designad på fyrtiotalet. Jag har tänkt ha som nyårslöfte att inte köpa fler traktorer så plötsligt blev det bråttom att hitta den sista. Efter lite efterforskningar för att hitta, förhandling för att köpa och en väldigt lång resa med Scanian har jag nu drömtraktorn här hemma. En fyrhjulsdriven MAN AS325A från 1950. Här kommer en samling extra högupplösta bilder:

Den här traktorn har fin historik och har tillhört en Arne i Vilhelmina. Det finns bilder på när den var i skogstjänst på 1950 talet. Senare fick den en framflyttad framaxel, kraftigare båge, kran och halvband. Snabbkopplingen i bild 2 är till för att docka traktorn med huggarkojans vattenmantlade kamin. Så var problemet med att kallstarta en dieselmotor i sträng kyla ett minne blott. I traktorns senare liv har den använts för höskörd. Det mitthängda slåtteraggregatet är från svenska Aktiv. När snön smält kanske vårsolen tinar fram lite mer originaldelar. Med traktorn följde även instruktionsbok på svenska och några bilder. Fortsättning följer!
 

Jakten på en spannmålskläm.

Med den goda havreskörden ökade suget efter en kross. Jan ville så klart ha en gammal maskin. Efter lite annonserande och många besök på gårdar stod den där. Tillverkad av Lunds Mekaniska Verkstad AB. Tidigt 1900-tal med nitar och gjutjärn. Den hämtades med lastbil och baxades in på sin plats. Efter en mekanisk genomgång med smörjkanna och rengöring med tops vågade vi köra den på tomgång. Lite havre i taget hälldes i på minsta möjliga matning för att vara snäll mot den gamla besten som ändå hade en väldig avverkning. Klämvalsarna sjöng, havren frasade, plattremmen ven och Allgaiern dunkade på lägsta möjliga arbetsvarv. Musik från förr. Smaskens tyckte Harry som var först på gröten. Tips: Gamla uttjänta arbetshandskar har man gott om. Klipp av fingrarna så blir det bra skydd för polygripen.

Skördetröskning med blicken bakåt.


Nackdelen med en bogserad tröska är att en del säd blir överkörd när man tar första skäret och att man måste och titta snett bakåt för att se bordet. Fördelen är att man tydligt ser vad som åker in och hur högt man klipper. En förskräckt groda räddades genom att tillfälligt höja bordet. Tröskverket på en Aktiv typ M är nästan lika brett som klippbredden och det ska vara en fördel. Ännu ett år fungerade detta mekaniska monster klanderfritt. Lisa åkte med i magasinet för att samla upp kornet i säckar. Havren matades ut med skruven. Vi fick en fantastiskt fin skörd. Speciellt med tanke på sommarens torka och att vallen såg väldigt mager ut när vi plöjde ner den.

Årets traktorfynd.


Vad sägs om en Lloyd- traktor? Det här är sannolikt ett hemmabygge som gått på ett bruk i Värmland. Om någon känner igen motorhuven vore det kul. Efter att ha knackat på trummorna med lossade hjullagerbultar gick det att få runt hjulen med våld. Sen var det bara att hänga den på Allgaiern och köra en sväng på åkern. Lite barlast behövdes för att få allt att snurra. Ingen motor och tre hjul. Nåja, den duger i alla fall till att lapa kvällssol på.

Tidigare inlägg
RSS 2.0