Årets kycklingar redan vuxna.

Sommaren har gått med en rasande fart. Vi som var så små att vi rymdes i ett litet ägg är nu nästan lika stora som mamma smulan (3e från höger i bild). Längst till vänster tittar Pirkko fram. De två bruna har fått namnen Agda och Magda. Magda har fjäderklädda ben medan Agda har nakna men när inte benen syns är de svåra att skilja. Tuppen Dino med mycket fjädrar på benen sitter till höger om mamma. Till vänster sitter Ritva som vi hoppas är en höna. 

Fem små nya familjemedlemmar.

Dessa fem friska små krabater kläcktes i början av vecka 29. Nu har dom redan vuxit till sig och börjar få riktiga fjädrar. Mamma smulan tar hand om kullen.

Vår första bisvärm.

När Jan försökte få ordning på en startmotor och Lisa var som mest upptagen med täckodling i stora landet hände plötsligt något utanför ladan och all uppmärksamhet fick riktas på bina. Ett moln av bin surrade intensivt runt bigården. SVÄRM! Vi letade upp biboken och läste på. Under tiden samlade sig bina i en låg buske framför bikuporna. Vi kunde enkelt skaka ner dom i en kartong som förseglades och bars in på vårt svalaste ställe, för tillfället ca 18 grader. Sedan fick vi låna en tillfällig extrakupa från föreningen. Det rådde delade meningar om hur länge man ska vänta innan man förflyttar bina till kupan. Vi valde att vänta tills på kvällen, dag två. Vi gav dom fem st byggramar med bara en vaxlist i överkant samt två med hel mellanvägg. Efter tre dagar fick dom två honungsramar. På mittenbilden syns en utbyggd byggram som bina byggde ut på en vecka. I högra bilden kan man se drottningen som avslöjar var svärmen kom ifrån= grön kupa. Det är inte konstigt att bina svärmar. De har haft ont om utrymme på grund av brist på ramar och stort honungslager. Även i gul kupa har drottningen försvunnit. Vi har dock en ny som börjat lägga ägg i vår avläggare (röd minikupa).

Utökning av bigården.

Våra två bisamhällen från förra året ser ut att må bra. Det är dock alltid bra att ha en drottnng i reserv så vi bestämde oss för att göra en liten avläggare. För att husera dom behövs egentligen bara en enkel låda men när vi väl börjat snickeriet kunde vi inte låta bli att bygga en minikupa. Det här är lite av ett experiment. Får se hur bina trivs på sexramarslådor, halvram.

En ny vän i trädgården.

Vi har i ett par veckor haft en mystisk gäst som spankulerat runt på nätter och helger samt huserat hos grisarna. I ett försök att få den att välja ett lämpligare hem gjorde vi i ordning Sachas gamla katthus. Vi fyllde det med halm och ställde det i en skyddad del av trädgården. Kotten har dock föredragit grisarnas hus. Vi har märkt en viss tveksamhet hos Pumba innan han ska gå in i huset på kvällen och i dag vågade han inte gå ut utan stod och frustade bakom jutesäcken i dörrhålet. Först förstod vi inte varför men sen såg vi vem som låg utanför. Matte ryckte in och flyttade bort den läskiga gästen som med lite hjälp snällt gick in i katthuset. Vi hoppas att det är så hemtrevligt att den flyttar in permanent. Igelkottar är riktiga trädgårdshjälpare som bland annat äter sniglar.
 
 

Vårbruk och trädgårdsbestyr.

  
Varmt väder och lätt blåst har torkat upp odlingslanden. Nu går det lätt att rensa ogräs. Maskrosorna tar Hamlet och Pumba hand om. Efterhand som rensningen blir klar fyller vi på med gödsel. Denna gång fårgödsel från grannens djupströbädd.
Förodlingen är ännu blygsam. Purjo, rotselleri och romansallad får flytta ut i tunnelväxthuset på dagarna. Ruccola har vi där även på nätterna. Skyddad under en extra fiberduk. Det enda som växer på friland förutom allt ogräs är vitlök.
Bina har vaknat och kommit igång med pollen och nektarinsamling. Flitiga små rackare.

Vårkänslor.

En snöfri vecka i februari kunde djuren njuta i trädgården medan matte passade på att beskära äppleträd. En dag senare kom snön tillbaka och samtliga återgick till sina bon. Det kan vara lite vanskligt när bina vaknar för tidigt. Nu gäller det det att hålla koll så att de har tillräckligt med mat.

Inflyttning i lyxgrishuset.

Äntligen klart! Det kombinerade växt- och grishuset stod färdigt just efter att första snön hade fallit. Grisarna blev glada över att komma in i värmen. I alla fall varmare än i den gamla kojan. Grisar är tuffa djur och klarar sig bra så länge de har det torrt och dragfritt. Grishuset som ansluter mot växthusets norrvägg har isolerat brädgolv, fyra tum tjocka väggar med vindduk och innertaket är isolerat med halm. Vid sydvästanvind uppstod tvärdrag och vi fick göra två vindskydd som även ger skugga varma sommardagar. Grisarna går fritt mellan utebete och växthus. Blir det riktigt kallt kan vi stänga en lucka mot hagen.

Finland mitt i skördetid.

Att resa bort en vecka i september kanske inte är det mest optimala med tanke på alla höstsysslor som hänger över oss på gården. Jan hade dock fått tag på en efterlängtad Valmet 15 i Finland. Efter att ha lockat Lisa med den vackra naturen, en hotellnatt och peroger i Finland kunde resan planeras. Vi har ju ändå inte varit på semester tillsammans sedan 2012. Jan har fått stor hjälp från Finland med att få ihop traktorn och alla saker och därför gjordes gentjänsten att leta upp, köpa och ta med en stenkross dit som tack för hjälpen.
För att få så mycket nytta av resan som möjligt körde vi via Haparanda och då är det ju inte så långt kvar till Holgers traktormuseum i Svartbyn. Eftersom delar av samlingen är till salu passade vi på att göra lite affärer. En tallriksharv och en Ysta Brix gödselpump köptes här. Ett stopp gjordes också i Luleå för att köpa lite delar.
I Malax var det dax för omlastning. Krossen och alla saker åkte av och Valmet med tillbehör på. Sedan körde vi till ett antal adresser under hemresan för att plocka upp snökedjor, dokumentation och ytterligare tillbehör samt en vattentank.
Ett tips kan vara att inte förvandla en semester till ett milätande maraton. Vi spenderade väldigt mycket tid i lastbilshytten men det fanns också tid till naturupplevelser på kvällar och morgnar. Vi hann med grottkrypning i Iggesunds mäktiga Bodagrotta och två nationalparker i Finland. I Lepplax hann vi också med att handla härdiga växter som kommer passa bra i det lite karga klimatet hemma hos oss. Totalt körde vi nästan 300 mil med övernattning i Iggesund, Skellefteå, Ii (ja, det heter så!), Wasa, Björneborg, Åbo, på färjan och tillbaka hit.
 
STORT TACK till alla som passade gården, hönsen, katten, grisarna och husspindeln medan vi var borta!
 

Är du en foderhjälpare?

Till att börja med vill vi säga att vi troligen inte kommer få problem. Grisar och höns är små i maten och äter det mesta. Värre är det för bönderna som har stora besättningar. Vi valde därför att erbjuda våra vallar och spannmål till en granngård. Det var ovant att se så stora maskiner på våra små fält. Normala år är det knappt lönt eftersom det blir en del extra backning och knixande för att få med sig allt. Pumba och Hamlet fick lite extra god foderhjälp. Ett äppleträd hade knäckts på bigården och de har fått gotta i sig i flera dagar. Fundera på hur du själv kan hjälpa andra. En höstbeskäring av trädgården kan bidra. Se till att det finns en mottagare först!

Semester!

Sol, bad, hav, avslappning i hängmattan och shopping. Vad mer kan man begära av en semesterdag? Ok. Vi bilade ner till Skåne så totalt blev det tre dagars ledighet från gården. Årets loppisfynd blev: Motorplanhyvel, två handvevade strumpstickmaskiner, skidor, Lill- Stina vävstol, diverse verktyg, två fönster till Arnes Byssja, en liten stege och ett par solglasögon.
 

Första honungsskörden.

Tillsammans med våra goda grannar har vi inrett ett slungrum i deras garage. Det är en fördel att ha slungrummet på avstånd för att bina inte ska komma dit och tjuva. Om ett bi hittar dit kommer snart tusentals efter. En annan fördel är att grannarna har moderniteter som rinnande kallt och varmt vatten. Vi har en handvevad slunga som är fastskruvad i golvet för att stå stabilt.
 
Sex ramar av lågnormal gav ca nio kilo honung. Till nästa år kommer vi nog investera i ett avtappningskärl med tappkran. I år använde vi oss av en rostfri gryta och det blev lite förluster på grund av osmidig upphällning. För ett gram honung flyger ett bi i fem dagar och besöker 50000 blommor. Med vetskap om detta blir man skyldig bina att vara rädd om honungen. Våra nio kilo honung kommer alltså från ungefär en halv miljard blommor. Dessutom finns det honung kvar i kupan samt någon ram som vi har sparat till foder.

Försök till avläggare i bigården.

Våra bin började få det trångt och för att minska svärmningsrisken var det läge att göra en avläggare. Det blev brått att fixa till det sista på trågkupan som har fått en renovering, varroabotten och nytt ramformat (HLS). Ett litet missöde inträffade vid första försöket till avläggare. Vi kunde inte hitta drottningen och några dagar senare syntes inte heller några ägg. Nu var vi rädda. Vår biguru Hans tillkallades. Han lyfte på två täckbrädor och konstaterade lugnt att visst finns det en drottning. De är så lugna och fina. Hon har nog bara hamnat i skattlådan. Vi följde Hans råd och tog bort spärrgallret. Efter några dagar var hon tillbaka i yngelrummet och i dag har vi flyttat över en avläggare med drottningen till trågkupan.

Våra nya hjälpredor i trädgården är här.

Under våren har vi gått bikurs och samlat på oss material för att komma igång. I helgen slog vi till och nu har vi bin i första kupan. Projektet görs i samarbete med vår granne men kuporna kommer stå hos oss. Utöver kupan i bild ska även en trågkupa göras i ordning. Bina är snälla och vi har inte blivit stuckna.

Lugn och ro i hönsgården.

Det behövs alltid föryngring i hönsgården. Det innebär att man får ett överskott av tuppar. När de blir allt för testosteronstinna börjar de kivas och vara på hönorna med allt för stort våld. Då är det dax för kubben och hemmaslakt. Än har inte Jan rutinen inne men det går bättre för varje gång. Grannen blev glatt överaskad när hon fick två tuppar till nästa soppkok.

Sportlovshelg.


Äntligen har vi fått lite mer vinter i skogarna. Det har kommit nysnö på vägarna som packats ner av bilar och skidföret är perfekt. Vi unnade oss en skön sporthelg. Det blev längdskidor för hela slanten med undantag för godfika.Hoppas det var ok att låna bänken!

Hur aktiverar man en gris om vintern?

Arkivbild
Grisar har ett stort behov av att böka och leta föda. Om inte resulterar det i överslagsbeteenden som att de står och tuggar på boxen och är allmänt uttråkade. Det är dock jätteenkelt att få grisar att må bättre. Man kan strö havregryn eller små bitar av morot eller annan godis i halmen. Då får de lite att sysselsätta sig med. Det gör vi ett par gånger om dagen. Sen får de "tuggben" av pumpa med skal. Det ska gärna vara något de får jobba med för att få loss bitar. Halmen kan läggas in i en hög eller från bal. Ta bort alla snören så fixar grisarna resten. De bär själva in i hyddan, sprider ut i boxen och städar toan genom att lägga på halm. När det går får de också komma ut. Det finns ju grönt gräs även på vintern! Så blir väntan på våren lite trevligare.

God Jul från oss alla till er alla.

 
 
Pumba och Hamlet har fått jultallrik med pumpa, knäckebröd och äpple. Hönsen fick smaka ädelost och mössen som bor i grisaras hydda har fått några hasselnötter. Sasha jäser i gungstolen och väntar på att få något gott. Nu börjar vi med vår julmat...

Uteväder i vinterhagen.

Minigrisarna Pumba och Hamlet kalasar på äppleskruttar och rester från dagens matlagning. Skönt att komma ut och tryna lite.

Tre små ägg från våra guldhönor.

Våra vackra säsongsgamla hönor Moneypenny och Guldlock har börjat värpa! Inte säsong för äggläggning nu men stolta verkar dom vara. Mumrik blev sjuk och fick avlivas. Synd för han var en trevlig tupp. Lilla Grå försöker ta över men hönorna är inte så imponerade. Annars är de ute och pickar utom när vädret är för hurvigt.

Tidigare inlägg
RSS 2.0