Skrapa och spackla.
Det här tar längre tid än vi kunde ana. När alla nubb var urdragna insåg vi efter provmålning att vi måste skrapa bort de gamla färgresterna. Bitvis går detta ganska lätt men på andra ställen sitter färgen som berget och det börjar kännas som ett evighetsarbete att få bort den. Några fack är dock klara och Jan har börjat spacka igen alla spikhål som sitter i långa rader. Arbetsljus och värme i lokalen är ett klart lyft sedan förra vintern. Vår musjägare håller oss sällskap.
I ett hus vid skogens slut.
På sista tiden har vi hört skogsmaskiner i närheten. Lisa skyndade ut för att föreviga denna vy. Vi hoppas på att ha kvar den ett tag till.
En svansjö nära oss.
Vi vaknar och inser snart att den enda soliga novemberdagen inte ska försummas. I bilen och snart står den parkerad vid Svanvik kyrka. Härifrån kan man vandra på den gamla sjöbotten längs Svanviks ängar. På artonhundratalet sänktes Tåkern för jordbrukets expansion. Resultatet av detta blev en sjö som snabbt växer igen och därigenom blir ett utmärkt habitat för olika fåglar.
Vi promenerade till naturumet som var stängt. Ett fågeltorn med två våningar ger bra vy över sjön. Fåglarna var små även i kikaren. En hel del fågelaktivitet syntes både under, i och ovan vattnet.
Vi drevar och tätar stora rummet.
Efter att ha rivit ner pappspända taket i nya huset har vi fått dras med nedfallande spån och musskit under en längre tid. I helgen tog vi tag i problemet. Först drevades alla springor med korvar av otvättad fårull. I ena hörnet av innertaket kändes brädorna fuktiga. Vi öppnade uppifrån för att inspektera men allt såg torrt ut. Dock i behov av omisolering. Det vi grävde ut bestod mest av jord, sten, musskit och nötskal. Med hjälp av kompressorn från en hvlp- färgspruta blåste vi in spån så långt det gick. Resten packades för hand.
Kittkalas istället för fågelbord.
Det blir en del att kitta om nästa år. Skulle ha blandat peppar i kittet.
/Lisa
Höstplöjning så leran svätter.
Förra året fick vi köra flera gånger med 31:an på bortre delen av stora åkern för att rycka av alla rötter. Resultatet var därför högar av gräsflak och rotdelar. I år gick det bättre att plöja stora åkern (bild 3). Minin gick tungt och fick diffspärras. När vi kom till tistellandet (Bild 1/2) var det extra lerigt. Jolin var avundsjuk och ville åka i traktorn men fick nöja sig med att titta på. Vi passade även på att utöka växthuslandet för att på plats med nästa växthus (Bild 4). Plogen har fått nytt skär och plöjer nu på rätt djup. Vi plöjde så djupt jordmånen tillät. När jorden rett sig till våren har vi lärt oss att harva längs plöjningen första vändorna för att sedan harva diagonalt.
