Sista granen fälld.


Från början växte det fyra stora granar i trädgården. De var inte så gamla utan hade vuxit upp under de fyrtio åren som gården stått övergiven. Konsekvensen av att få så stora träd är att det skuggar och tar näring från annat. Nu är sista granen fälld. Veden kommer förstås till nytta kommande vintrar, ladan får fler soltimmar så att timret hinner torka upp mellan skurarna och vi får mer plats till bikupor och annat. Lite ve(d)modigt känns det ändå att ta död på ett så vackert (?) träd men för att respektera dess bortfall görs allt arbete för hand så att det känns i kroppen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0