rubensgarden.blogg.se

Till att börja med vill vi säga att vi troligen inte kommer få problem. Grisar och höns är små i maten och äter det mesta. Värre är det för bönderna som har stora besättningar. Vi valde därför att erbjuda våra vallar och spannmål till en granngård. Det var ovant att se så stora maskiner på våra små fält. Normala år är det knappt lönt eftersom det blir en del extra backning och knixande för att få med sig allt. Pumba och Hamlet fick lite extra god foderhjälp. Ett äppleträd hade knäckts på bigården och de har fått gotta i sig i flera dagar. Fundera på hur du själv kan hjälpa andra. En höstbeskäring av trädgården kan bidra. Se till att det finns en mottagare först!

Tillsammans med våra goda grannar har vi inrett ett slungrum i deras garage. Det är en fördel att ha slungrummet på avstånd för att bina inte ska komma dit och tjuva. Om ett bi hittar dit kommer snart tusentals efter. En annan fördel är att grannarna har moderniteter som rinnande kallt och varmt vatten. Vi har en handvevad slunga som är fastskruvad i golvet för att stå stabilt.

 

Sex ramar av lågnormal gav ca nio kilo honung. Till nästa år kommer vi nog investera i ett avtappningskärl med tappkran. I år använde vi oss av en rostfri gryta och det blev lite förluster på grund av osmidig upphällning. För ett gram honung flyger ett bi i fem dagar och besöker 50000 blommor. Med vetskap om detta blir man skyldig bina att vara rädd om honungen. Våra nio kilo honung kommer alltså från ungefär en halv miljard blommor. Dessutom finns det honung kvar i kupan samt någon ram som vi har sparat till foder.

Våra bin började få det trångt och för att minska svärmningsrisken var det läge att göra en avläggare. Det blev brått att fixa till det sista på trågkupan som har fått en renovering, varroabotten och nytt ramformat (HLS). Ett litet missöde inträffade vid första försöket till avläggare. Vi kunde inte hitta drottningen och några dagar senare syntes inte heller några ägg. Nu var vi rädda. Vår biguru Hans tillkallades. Han lyfte på två täckbrädor och konstaterade lugnt att visst finns det en drottning. De är så lugna och fina. Hon har nog bara hamnat i skattlådan. Vi följde Hans råd och tog bort spärrgallret. Efter några dagar var hon tillbaka i yngelrummet och i dag har vi flyttat över en avläggare med drottningen till trågkupan.

Under våren har vi gått bikurs och samlat på oss material för att komma igång. I helgen slog vi till och nu har vi bin i första kupan. Projektet görs i samarbete med vår granne men kuporna kommer stå hos oss. Utöver kupan i bild ska även en trågkupa göras i ordning. Bina är snälla och vi har inte blivit stuckna.

Det behövs alltid föryngring i hönsgården. Det innebär att man får ett överskott av tuppar. När de blir allt för testosteronstinna börjar de kivas och vara på hönorna med allt för stort våld. Då är det dax för kubben och hemmaslakt. Än har inte Jan rutinen inne men det går bättre för varje gång. Grannen blev glatt överaskad när hon fick två tuppar till nästa soppkok.

Äntligen har vi fått lite mer vinter i skogarna. Det har kommit nysnö på vägarna som packats ner av bilar och skidföret är perfekt. Vi unnade oss en skön sporthelg. Det blev längdskidor för hela slanten med undantag för godfika.Hoppas det var ok att låna bänken!

Arkivbild

Grisar har ett stort behov av att böka och leta föda. Om inte resulterar det i överslagsbeteenden som att de står och tuggar på boxen och är allmänt uttråkade. Det är dock jätteenkelt att få grisar att må bättre. Man kan strö havregryn eller små bitar av morot eller annan godis i halmen. Då får de lite att sysselsätta sig med. Det gör vi ett par gånger om dagen. Sen får de "tuggben" av pumpa med skal. Det ska gärna vara något de får jobba med för att få loss bitar. Halmen kan läggas in i en hög eller från bal. Ta bort alla snören så fixar grisarna resten. De bär själva in i hyddan, sprider ut i boxen och städar toan genom att lägga på halm. När det går får de också komma ut. Det finns ju grönt gräs även på vintern! Så blir väntan på våren lite trevligare.

 

 

Pumba och Hamlet har fått jultallrik med pumpa, knäckebröd och äpple. Hönsen fick smaka ädelost och mössen som bor i grisaras hydda har fått några hasselnötter. Sasha jäser i gungstolen och väntar på att få något gott. Nu börjar vi med vår julmat...

Minigrisarna Pumba och Hamlet kalasar på äppleskruttar och rester från dagens matlagning. Skönt att komma ut och tryna lite.

Våra vackra säsongsgamla hönor Moneypenny och Guldlock har börjat värpa! Inte säsong för äggläggning nu men stolta verkar dom vara. Mumrik blev sjuk och fick avlivas. Synd för han var en trevlig tupp. Lilla Grå försöker ta över men hönorna är inte så imponerade. Annars är de ute och pickar utom när vädret är för hurvigt.

Pumbas är en effektiv bökare och sommarhagen började redan likna en öken. Grisarna har trånat efter gräset på andra sidan stänglet och vi bestämde oss för att utöka hagen. Pumba var snabbt igenom det nya grindhålet medan Hamlet inte riktigt vågade lita på att man faktiskt kunde gå igenom stängslet. Snart kunde han dock inte låta bli härligheterna på andra sidan och båda har nu ätit tills de somnade.

 

Pumba och Hamlet har fått komma ut i sommarhagen. Efter lite vallande lyckades vi få dit dom. Man måste ju äta allt gott på vägen dit också! Väl där åt de båda girigt och Pumba gräver så jorden skvätter! Ett nytt solskydd har skapats av träskrot och plåt från maskinhallen som vi demonterade.

Sol! Våra små jordfräsar fick äntligen komma ut en för en lite längre stund i trädgården och kunde till och med böka lite. De är riktigt laddade på att äta ogräs och ser fram emot odlingssäsongen minst lika mycket som husse och matte. Matte passade på att tina upp en påse plantjord i solen. Nu är förodlingen av purjo och rotselleri igång och mer ska det bli. Har också börjat med beskärning av äppleträden i veckan. /Lisa

Det var ett tag sedan vi skrev något här. Under tiden har det både hunnit komma, töa och komma tillbaka snö igen. Några dagar i förra veckan hade vi riktigt vårväder och våra glada minigrisar Hamlet och Pumba fick komma ut på en efterlängtad språngmarsch.Utrymmet i boxen är inte mycket att springa i, men varmt och gott att ligga i halmen och gosa. Nöff.

 

Fem veckor fyllda fick dom för första gången komma ut för fotografering. Det är ännu svårt att avgöra om det blir tuppar eller hönor. Vi kallar dom för tillfället efter deras färg. Mamma Pinglan var lite orolig under fotograferingen men fick snart tillbaka sina ungar.

Nu börjar vi bli lite mer aktiva och behöver en större bur som det går att flaxa och springa i. Vi gränsar av med hönsnät och en dörr som fanns l ladugården. Mamma Pinglan håller koll på ungarna och håller dom varma. Maten består av krossat korn, vete, havre blandat med kraftfoder, ett hackat kokt ägg om dagen, lite potatismos och grönt från trädgården.