rubensgarden.blogg.se

I helgen har vi snickrat ihop en sommarhage till Hamlet och Pumba. Det återstår att se hur rymningssäker den är. Det blev en glad promenad dit med mycket att äta på vägen. Väl framme väntade himlariket. Kirskål överallt! Husse hade dock begränsat festen lite med hjälp av grästrimmer. Vi vill ju inte spränga våra små. Efter att ha ätit i en evighet har de nu rullat in i sin nya hydda.

 

De här tre tokpullorna ligger och ruvar i samma rede. Inte har de några ägg under sig heller. Molntuss, Smulan och Ringduva. I morse låg även Snöboll därinne. Då är det riktigt trångt. Pinglan däremot har varit smart nog att inta ruvredet som vi gjorde iordning tidigare i vår. I början av Juni får vi se om det kommer några dunbollar.

Idag blev det riktigt varmt i solen. Lisa tog fram sin solhatt. Hamlet och Pumba svalkade sig i en lerpöl som kanske borde ha gjorts lite större. Nu fick dom turas om.

Ute i landet är det lite si och så med ogräsrensningen. Lisa gör det största jobbet medan Pumpa tuggar lite här och där. Den mesta tiden är han borta och charmar hönsen. Sedan får han för sig att springa någon annanstans. Matte får fullt upp med att jaga bort honom från att äta kol vid eldashögen. Lecakulor i ladan smakar också gott för att inte tala om jordgubbsplantorna. Vårlök och kirskål fick ha i alla fall tugga i sig. Väl hemma i hagen var han ganska trött och kröp upp i mattes knä.

Att det skulle vara så svårt att få ut en gris på grönbete för första gången kunde vi aldrig gissa. Tre ramper byggdes. Första rampen var för hal. Den andra för smal. Den tredje gången gick det bättre efter mycket tvekan vågade han sig helt ut. Väl ute ville han aldrig in. Sacha kom fram och nästan hälsade men Pumba hade fullt upp med markarbete. Kanske lika bra för katten vill helst ha husse och matte för sig själv och är just nu aningens svartsjuk. Jolin fick ju en rak höger när hon var här. Grinden vi byggde för drygt ett år sedan kom väl till pass. Hagen har ett återbrukat brädstaket men kan behöva en förstärkning med eltråd. Vi får se om det blir uppbökat.

Strax innan vi åkte iväg med Pumba så fick han en liten bit bulle. Kanske var det med det i minnet som morötter ratades. Nåja. En gris är alltid hungrig och en ätande gris är en glad gris så de slank ner till slut. Vi är nu inne på dag två och vi jobbar hårt med att få klart rastgården till påsk. Under tiden har han nyfiket tittat ut genom luckan för att se vad som händer där ute. Ska man ha djur finns det alltid en sak som ger förtroende: Mutor! Tänk så glad man kan bli av en liten bit knäckebröd. Här ett litet klipp:

Från ord till handling. Vi är inte alltid så snabba. För två vårar sedan var vi nästan på gång och hade till och med snickrat ihop en hydda enligt jordbruksverkets rekommendation. Vi SE registrerade oss för gris men när vi kom till skott och skulle införskaffa grisarna fanns de inte i registret. Otur, vi hejdade oss mitt i köpet. Nästa vår gjorde Jan ännu ett litet ryck och besökte två hängbuksvin i Skaraborg. Det blev inget den gången heller... Hur gick det sen? Ja nu gick det väldigt snabbt. Uppfräschning av den bästa boxen på förmiddagen och köp av Pumba samma eftermiddag. En liten minigris som föddes i november 2015, flyttade hemifrån lagom till jul, undslapp julbordet men hamnade i skilsmässa och fick flytta hem till mamma. Efter att ha träffat honom kunde vi inte tacka nej. Väl hemma på gården efter mycket gullande och lördagsgodis bäddade han ner sig i sin nya halmbädd. Griskompis sökes!

Kan ni se honom i halmen nedan?

 

En solig söndagseftermiddag när Jan gett sig av mot ännu ett uppdrag i Estland passade Sacha och jag på att bekanta oss lite mer med bikupan. Förvirrad av all information, jag har på sista tiden läst en hel del böcker om bin, kände jag att mitt första steg som blivande biodlare måste bli att dissikera kupans inre delar för att sedan rengöra dem. I trågkupan som är lite halt och i behov av en ommålning (bild 1) fanns 26st ramar i en stor trälåda och dessa var täckta med små brädor. Det fanns också två större brädor med runda plast genomföringar (nu i efterhand har jag förstått att de ska användas när man vinterfodrar bina med sockerlösning). I en bok stod det att det är viktigt med nogrann rengöring av alla delar innan man börjar. Jag började med att skrapa bort beläggningar och samlade allt vax i en hink. Sedan ska jag rengöra delarna med 5%ig kaustiksoda och smälta ner vaxet för återbruk.

Är fortfarande ganska förvirrad men en del bitar börjar falla på plats. Vi får se om det blir inflyttning senare i vår.

/ Lisa

För oss är inte vinter något elände. Vattnet frös i helgen. Klaffpumpen är enkel att vinterställa med hjälp av en kulventil och en dräneringsplugg. Vi har backupsystem bestående av en hink. Snö är ett tillfälle att leka lite med traktorerna och vi är ute på härliga skidturer utforskandes omgivningarna så fort tillfälle ges. På den ofärdiga grunden har vi skottat upp snö för att minska draget under köket och längs golvlisterna har vi satt filtar. Bor man i ett gammalt hus får man räkna med att det är lite kallt på morgonen och det är en riktig lyx att få värme från eldstäderna. Vi har också hunnit göra iordning en del ved för nästnästa vinter. Man måste ha framförhållning.

/Jan

Stormen Helga drar just nu förbi. Grannarna har strömavbrott och vi kostar på oss att ha lite extra ljus till kvällen. Skrattar bäst som skrattar sist. Får se om vi har något växthus kvar imorgon. En reva har börjat gå upp i plasten på "nocken" längs en gammal vikning som ger en brottanvisning. Lisa har jagat runt efter diverse flygande föremål. Annars ser vi ut att ha klarat oss bra hittils. Sacha kom just in en aning överstimulerad. Nu sängen.

 

 

Vi har haft mer än ett kaos i hönsgården de två sista veckorna. Det hela började en dag i förrförra veckan. Under stor kalabalik lyckades Lisa avvärja en rovfågelattack. Plötsligt hördes ett fasanfullt liv från hönsgården. Lisa rusade skrikandes dit och skrämde bort den stackars inkräktaren. (Duvhök)? Mumrik var den första som syntes, något tilltufsad. Alla hönor var borta men med lite letande kunde de lolaliseras panikslagna under stenar och i springor. Kanske blev småhönorna vuxna just denna dag? Söndagen efter låg det ett litet prickigt ägg mitt i hönsgården. Var det från en debutant? Ja! I veckan stod det klart att någon mer hade börjat värpa. Små ägg började ligga lite här och var. Gärna söndertrampade. Någon hade provat att lägga från hönsluckan rakt ner i betongen. Lisa byggde ett litet markrede och satte en fallfångare nedanför redena. Vi misstänker att det är Struttu som ligger med gumpen utanför då vi ibland sett detta. I helgen har vi fått små ägg i markredet och Lisa tog Smulan på bar gärning mitt under värperi.

Det finns ännu rätt så gott om färsk mat och för att skydda hönsen får de bo i lilla hönsgården som har tak av nät. Färsk nate får de på bild 2 och på bild 3 beskådar de ett läskigt äpple som rör sig när det pickas. Det är inte lätt att se saker för första gången.

Sedan två veckor tillbaka har vi inte fått så många ägg från Struttu. Vi har letat runt i hönsgården utan att hitta några. Redena verkar inte intressanta längre. Eller har Loranga monopol? När Lisa skulle spänna lina över stora gården dök äggen upp! Än kan hönsen gömma sig i gräsen men det börjar kännas otryggt med rovfåglar seglandes ovanför. Vi spänner upp lina i kryssmönster för att förhindra attacker.

 

Den lilla bruna dunbollen med mörk hätta i bild 1 har nu växt till sig. Hon har hela tiden varit lite för sig själv och har inte riktigt uppträtt som de andra kycklingarna. Kammen och slören har varit stora och ett tag trodde vi hon var en annan ras eller hade hormonöverskott. Härom veckan började hon gala och på kort tid har fjäderdräkten blivit mer sandfärgad och den mörka hättan är inte alls lika framträdande. Det får bli ett namnbyte: Från och med nu heter hon Mumrik och har blivit tuppförklarad. Harry som syns närmast i bild 2 är kanske en Harriet? Vi får se vad framtiden bär med sig.

De senaste dagarna har vi sett att någon har boat runt i redena. Igår var det en väldig trafik. Struttu och Loranga kuttrade och gick igenom redena. Riktigt vilken höna som var produktiv vet vi inte mer än att Struttu spelade högt och såg väldigt stolt ut. Så helt plötsligt låg där ett ägg och idag kom ett till! De två små guldäggen får säljas för 3500 kronor styck för att vår investering ska löna sig.

Klicka för att se bilden

Helt plöstligt var alla ute i hönsgården och Jan lyckades ta första bilden med hela truppen i samma bild. Här är dom från vänster:
Snöboll, Pinglan, Harry, Molntuss, Marja-Liisa, Ringduva, Nunna, Smulan, Loranga, Struttu. Nu fattas bara ägg.

Medan vi sågade vågade vi släppa ut hönsen på grönbete. I bild 1 syns Struttu till vänster bredvid Loranga. Kycklingarna håller sig för det mesta inomhus. De är svåra att fånga men på bild 4 syns från vänster: Ringduva, Molntuss, Nunna och tuppen Harry. Är verkligen Nunna en Hedemora? Hon börjar få större kam än de båda stora hönorna! De växer så det knakar och nytt foder är på gång. På bara några dagar har axen skjutit i höjden. I jordgubbslandet börjar det lysa rött och reglerna är stränga. För varje äten jordgubbbe måste minst tre ogräs avlägsnas.

Den här gamla gröpkvarnen har inte varit använd på många år. Den stod på gården när vi flyttade in. Vi rengjorde och smörjde den enligt instruktionen. Ett hjul fick plockas bort från vår drivkälla, en Robinmotor som Juha hittade i en container. Tack! Lite lagerkavitation hörs från kvarnen men det håller länge som någon sa...Den maler i alla fall tillfredsställande.

 

Vuxna höns kan egentligen äta helt spannmål. Innan magen är igång på de små får de gröpe som komplement till ungfågelfoder. Gröpe är grovmalet spannmål som blandats med vatten till en gröt. Den kan ges kall eller varm. Vi använde havre, korn och vete. Havren kommer från egna odlingar.