Nu somnar gården, men inte vi.
Nu är det ordentligt med minusgrader om nätterna och det är dax att vinterställa gården. På grund av haveri är Jan lite sen med att ta vallen en sista gång. Vattentankarna ska tömmas, skyltarna ska in, allt som är i jorden ska skördas, äpplen ska plockas, vinterdäcken ska på. Grisarna ska också få ny och fin halm i sina bon. Sen kan man fokusera på att bygga och renovera.
Alla blir glada av äpplemos.
Nu är det brått att skörda och plocka. Vi kokar äpplemos och grisarna lever just nu i paradiset för att de får så mycket äpplen. Här äter Hamlet fröhus.
En liten fladdermus.
Mitt på ljusan dagen kom en fladdermus flygande och hängde sedan för att sola på södervägg. Har aldrig observerat detta beteende förut men det fick snart sin förklaring. Lisa hade fiskat upp den ur en av våra vattentunnor och lagt på tork på jordkällarens tak. Det lilla livet torkade upp tillräckligt för att orka flyga till värmen.
Tvätta kläder off-grid och utan rinnande vatten.
En tunna med regnvatten, en liten vattenpump, tvättmaskin och avloppstunna. Så ser i grova drag vår tvättanordning ut. Tvättmaskinen har en egen avloppspump som tömmer i den svarta tunnan. Tvättmaskinen är ombyggd så att värmeelementet bara drar 1kW. Det som suger mest effekt är centrifugeringen där vår 2kW inverter blir överbelastad vid startögonblicket. Den är dock byggd för att kunna hantera detta. För att avlasta invertern körs vattenpumpen med en annan som går på bilbatteri och den kan leverera 700W. Tvättmaskinen är en elektromekanisk toppmatad Husqvarna Ballerina. I år har den fått fyra lagningar. Två kablar var avgnagda och två slangar hade torkat. Fördelen med äldre maskiner är att de ofta går att laga.
En bärkont för lingon
Den här bärkonten har åkt tåg från Bollnäs till Opphem 1956. Den blir ett fint tillskott till vårt skogsmuseum. Självhushåll och inkomster från skogen är ju temat. Extra trevligt med en lapp från SJ så att man vet vart pch när den åkt tåg. Frågan är om bärplockaren åkte med?
Lera, sand och gristugg.
Vi fortsätter med att lerklina väggarna i hobbyrummet. Ingredienserna är:
1: Lokal lera här från gården som ältats med tvångsblandare.
2: Halm, pinnar och hö samt lite grishår från när vi städade ur grisarnas bon. Dom ligger och tuggar igenom allt under vintern och det blir en väldigt fin fiberstruktur.
2: Halm, pinnar och hö samt lite grishår från när vi städade ur grisarnas bon. Dom ligger och tuggar igenom allt under vintern och det blir en väldigt fin fiberstruktur.
3: Mursand.
4: Lagom mycket vatten. Om leran känns jobbig att bearbeta kan man hälla i en liten smula till. Tänk på att jobba så torrt som möjligt. Allt vatten ska bort från väggen. Å andra sidan ska leran dras fast i väggen av kappilärkraften när vattnet dunstar, så det behövs en viss fuktighet för att bruket ska fästa bra.
Bild 4: Man börjar genom att "klistra" med en ganska fet blandning av lerbruk. Massan jobbas in i skrymslen och vrår med händerna. Sen gör man en lite magrare blandnig och lägger på ca 20mm åt gången. Jan har låtit lerbruket halvtorka innan det slutliga lagret stryks på. Vi har sedan låtit det hela torka i två veckor. Vid en paus i arbetet hade det bildats frost på insidan av väggen. Det var då 20 minusgrader utomhus. Ett ljus drog med sig tillräckligt med luft för att tina upp väggen. Vi har sedan haft en byggfläkt igång (utan värme) för att cirkulera luften närmast golvet. Årstiden är inte optimal. Vår och höst lämpar sig bättre för arbete med lerbruk.
Smärtsamt kattbyte..
Vår fina Sacha blev akut sjuk. Jan körde henne en tidig morgon till sjukhus och där rekommenderades avlivning på grund av akut hjärtsvikt. Det kom som en chock för oss och vi är fortfarande berörda av att ha förlorat en familjemedlem som dagen innan var pigg och lekfull. Hon har varit med oss sedan vi köpte gården och alltid funnits med när vi renoverat, odlat och pysslat. Vi hade sett fram mot att hon skulle få rulla sig i gräset på våren men ibland tar liv slut. Några dagar senare besökte vi Tranås katthem där vi bestämde oss för att ta oss an Flizan. Hon är en lite skygg men bestämd omplacering med 3-5 års ålder. Just nu får hon bekanta sig med oss och huset. På bild lyssnar hon på mössen som springer i väggarna. Hon har fortfarande lite låg kroppshållning men blir mer livlig för varje dag som går. det känns bra att åter ha någon som bestämmer i huset.
Väcka liv i gammalt lerbruk.
Det gör lite ont i själen att riva ner gamla vackra schablonmålade väggar men kliningen hade släppt från väggen och var bortom räddning. När vattnet kom på såg man vilken fin lyster de haft från början. Kan man väcka liv i lerbruk från 1800-talet? Inga problem. På med vatten, riv och stampa. Ett kärl med rund botten är att föredra så att det inte finns några hörn för leran att gömma sig i. Ett gammalt badkar är utmärkt för större mängder. Det här bruket har väldigt fin fiberstruktur och är lämpligt som grovputs. Kom ihåg att ta med ett par exra skor!
Torrt, varmt och skorstensjobb.
Det är väldigt torrt. Den låga luftfuktigheten gör också att nätterna varit kalla in i juni. I dag har vi pumpat upp vatten från våra stenlagda brunnar. Än så länge går det bra men så klart längtar man efter regn till odlingarna. Det torra vädret kan man ju dock dra nytta av. Måla och mura går utmärkt. Skorstenen har läckt in vid ihållande regn och i dag har Jan varit uppe och lagt igen lite sprickor med cementblandning. Sen ska allt behandlas med vattenglas.
Skogsmuseum på gång!
Långsamt kryper projektet med skogsmuseumet framåt. Stommen behövde lagas och förstärkas. Vi har fått på ny panel. Det är en del detaljarbete kvar. En stållinjal är bra när man ska spika i raka rader. Man sätter en spik i vardera ändan, lägger linjalen på och spikar sedan i underkant.
Vedarbeten
I januari och februari är det perfekt vedsäsong. Får man önska ska det vara minusgrader och lite snö så att stockarna håller sig torra och rena. Vi började med att bära in förra årets produktion. En snok hade ömsat skinn mot klamparna. I år fick vi i uppdrag att ta hand om några större träd hos en granne. För transport och hantering använder vi våra museiföremål. M.A.N traktorn har fått ytterligare hjälp från experter och går nu som en klocka igen, trots 72 år i tjänst. Det är något som tilltalar med naket järn, is, snö och frusna stockar.
Spjället var blockerat.
Spjället rörde sig bara några centimeter och vi hade lite problem med draget förra vintern. Efter att ha försökt rensa spåret genom att stoppa in armen i sotluckan och skrapa rent konstaterades att något låg i vägen inne i väggen. Efter att ha rådfrågat muraren knackades ett spår upp med huggmejsel. Innanför putsen fanns en plåt fastskruvad i förebyggande syfte. Det var bara att skruva bort, rensa rent och nu fungerar spjället igen. Hålet har sedan klistrats med lerklister, grovputsats i går och finputsats i dag. Vi får se hur mycket detta syns efter kalkning.
Våga vägra slänga.
Två snöröglor hade lossnat och skomakaren hade stängt. Känns inte så hållbart att köra in bara för att laga skor eller att köpa nya, så Jan tog saken i egna händer. Två popnitar passade bra i öglornas hål och de känns inte på insidan. Nu kanske de håller ett tag till. Det är ju ändå bara verkstadsskor- eller hur?
Safta, sylta, konservera.
Ännu en säsong börjar gå mot sitt slut. Det är tid att vädra in kall morgonluft i jordkällaren så att den är nere i temperatur när skörden ska bärgas. Vi saftar, syltar och konserverar. Äpplena mognar och ska tas om hand. Det är en skön tid. Fortfarande ljust men friskt så att man får klä på sig lite mer.
En brunn till är färdig.
Brunnen, eller källan ska få ta hand om dräneringsvattnet från ladugårdsplan. Här gräver Jan en ränna för att lägga ner den sista biten rör. Nere i rännan fick sedan en hålighet grävas så att en bumling i stensättningen kunde brytas ut för att göra plats åt röret. Under vägen blir det singel och dräneringsrör. Förr i tiden hissade Ruben och Astrid ner mjölktunnorna i den här brunnen för att hålla dom kalla tills de plockades upp till mejeriet.
