Opraktiskt.
Jag är van vid att bo ute på heltid året runt men att bo i ett hus var värre. Nu ger jag upp och bor hos Lisa ett tag. -5 inne och +4 och regn ute. En isande rå kyla som jag bara upplevt i fiskeindustrins kylrum gör att det hade varit varmare att bo i ladan. Är också van vid att ha möss som kryper runt på sovsäcken men nej...jag får inte riktigt något gjort just nu. Det finns en del praktiska detaljer som folk inte tänker på när de undrar hur det är att bo i minusgrader. Som att vattnet blir hårt och måste förvaras i glassburkar. Lagoma portioner. Nu väntar vi på våren.
/Jan
Svår kyla på gården nu!
Brr, i helgen gjorde man bäst i att välja "innedasset"...
Vi värmde oss alla tre genom att allt som oftast ge oss ut på promenader i nejden. Sacha höll på att flytta in i ett av husen i byn, men valde till sist att följa med oss hem till Rubensgården trots en inomhustemperatur på generösa -9 grader.
På en annan promenad lyckades vi äntligen bekanta oss lite med våra grannar till öster, som kunde ge oss lite mer fakta om gården. Nu vet vi att den troligtvis stått obebodd sedan 1975.
Mellan promenaderna lyckades vi bygga ihop flera hyllor (tack Anne! :) och sortera i förråden, Jan fixade med nya snökedjor till traktorn och så hittade vi ett outforskat förråd på vinden till hönshuset... /Lisa
Dikesgrävnig- en del av självhushållningsåret.
Det var ju faktiskt så man grävde diken förr. Man tog en spade och grävde. Vaddå? Använder du inte grävmaskin? Varför? Några dagars töväder gav mig möjlighet att prova vår nya, röda, tunga grävspade med fem års garanti. Visst är det skillnad! Den svarta användes till att flytta lera. Den röda till att hugga och bryta med. Efter en dags grävande var nästan 100 meter dike rensat. Så svårt var det...
/Jan
En liten rensning på getberget.
Nu är det lätt att se diverse saker som ligger på marken. Efter att ha hittat en massa vackra föremål började jag sondera terrängen efter mer svårfunna saker som till exempel taggtråd. Jag drog i ett hönsnät och därunder låg en hel hög med lämningar från tidigare ägare. Kanske brukar man inte bli så glad men nu är det mer en fråga om kulturminnen än skräp. Nåja. En gammal sko kanske inte skvallar om mer än skostorlek men det finns en massa andra spännande saker.
TITTARFRÅGA:
Vet någon vad de väldigt högsmala hinkarna kan ha använts till?
enKan förzinkad plåt bli så mycket vackrare? En del av de här föremålen ska få nytt liv som odlingslådor. En gammal tank kan bli en sarg till örtagården. Finns det något vackrare än grönska och rostig zinkplåt? Det känns också mer genuint att hitta saker på sin egen gård än att gå till skroten.
