Nej- vi behövde inte en till traktor.
Har en tid tittat på traktorer tillverkade av Porsche och Allgaier. Jag fann en i Danmark och bestämde med säljaren att jag skulle hämta den. När vi senare talades vid var den redan såld och det var en besvikelse, men så säger säljaren: Men jag har en till! Han skickade bilder och till min förtjusning var den finare än den tidigare. Snart var jag på väg till södra Danmark för att hämta traktorn. Tillfället var ypperligt då jag skulle jobba i Helsingör. Det var i mesta laget för kranen men till slut kom traktorn upp efter att ha tagit bort hjul, sits och batteri. För att maximera nyttan med resan fylldes resten av flaket med gratis virkesspill, bland annat 300 meter 100x20 som blir bra till stängselbyggen. Nu är traktorn hemma och vi hann med att montera ihop och ta en liten provtur. Det är en Allgaier A122 med 5+1 växlar, kraftuttag fram och bak, kraftuttag för direktdriven vagn, diffspärr, styrbromsar och hydraulisk trepunktslyft. Tutan går igång vid för hög temperatur och hydraulpumpen är frånkopplingsbar med en spak. Det är intressanta maskiner på många sätt. Tyvärr är det hål i hydraulikhuset men det är nog snart fixat. Traktorn drivs av en tvåcylindrig fyrtaktsdiesel på 22 hästkrafter. Lite mer kusar än Minin med andra ord.
/Jan
Nunnas förvandling!
Den lilla bruna dunbollen med mörk hätta i bild 1 har nu växt till sig. Hon har hela tiden varit lite för sig själv och har inte riktigt uppträtt som de andra kycklingarna. Kammen och slören har varit stora och ett tag trodde vi hon var en annan ras eller hade hormonöverskott. Härom veckan började hon gala och på kort tid har fjäderdräkten blivit mer sandfärgad och den mörka hättan är inte alls lika framträdande. Det får bli ett namnbyte: Från och med nu heter hon Mumrik och har blivit tuppförklarad. Harry som syns närmast i bild 2 är kanske en Harriet? Vi får se vad framtiden bär med sig.
Fullt i sädesbingen/ fönsterverkstaden.
Vi beslöt oss för att skördetröska i förtid. Bättre lite våt säd än inget alls? Ungefär halva skörden förlorades till vilddjuren. Nu gäller det att torka det som finns kvar. Det gör vi på sedvanligt vis genom att lägga ut det på golvet och röra runt med en kratta. För att få mer golvyta började vi sätta upp fönster på tillbyggnaden. Jan har gjort ett jättejobb med fönsterkarmarna men hade missat en list på långsidans mittstolpe. Ena sidans fönster kom i alla fall upp. Lite hyvling behövdes för att allt skulle passa perfekt.
Lisa hoppar in.
Vi behöve flytta lite vatten och den här gamla sprutan kom väl till pass. Tanken rymmer en kubik. Problemet var att armaturerna behövde lagas. Hur fick de dit muttern på insidan av tankens botten? Lisa är snygg och slank. Hon klättrade lätt in och så var problemet löst.
Vitkål, broccoli, brysselkål och ogräskalas.
Äntligen har det börjat växa i landet. Ogräsen växer också bra och hönsen får mycket att picka i. Nytt för i år är att vi provar att odla kål under plastnät till skydd för kålfjärilslarver. De var dyra att införskaffa men ska förhoppningsvis hålla flera säsonger.Broccolin och vitkålen ser riktigt fin ut. Brysselkål kanske inte lika lättodlade? Än så länge mycket små. Även i resten av landet växer det bra nu och vi har inlett årets grönsaksförsäljning.
Träsmaksnostalgi med taktransmission.
Passerade ett museum på väg till Jakobstad. Den här verkstaden var nog deras finaste objekt. Alla maskiner är så långt det är möjligt byggda av trä. Här fanns diverse hyvlar, bordsåg, fräsar och en bandsåg. Det var inte en snickare som la sakerna på plats för man ryser när man ser hyvlarna. Sen har jag en svaghet för taktransmission och snygga taklampor. /Jan
Traktorkärlek och gamla jordbruksredskap.
Vissa maskiner blir man bara förtjust i. Som till exempel sen lilla Porschen på första bilden. Har fått lära att inte länka bort folk från sin domän men på en jobbvecka besökte vi http://holgerstraktorer.blogg.se/ i Överkalix. Nu är jag i Sievi, Finland och fick lite tid över att insupa lite kultur på ett annat museum. Den lilla traktorn från Valmet på andra bilden kallas i Finland för taggtrådssträckare. Den väger ungefär åttahunda kilo och är något starkare än en ordentlig ardenner. Fast traktorn tröttnar inte. Den ersatte hästen under efterkrigsåren och vad jag fått höra är en serie byggd av kanonrör som blev över när freden kom. Det finns något fint i det återbruket. På bild tre ser man en slåtterbalk med kärvsamlare. Man bestämde själv när det var dax att mata ut kärven. Någon bindning skedde aldrig utan fick göras för hand. Sen kom självbindaren. Man körde kärvarna på en vagn till tröskrummet där den stationära tröskan drevs av en dieselmotor. Framför stod en tom vagn och hästarna eller hästen flyttades dit för att hämta mer. Under tiden kunde man tröska lasset från första vagnen och rulla fram den till nästa omgång. Folk gick det åt! Bild fyra är en manuell press för halm eller hö. Den är från trettiotalet och drevs då av ryska stridsfångar. Hävstången hade ett rep i änden för att man skulle kunna knycka ner den. Den är kanske tre meter lång. När balen var hård träddes snören runt och bands. Sen kom de ut i bortre änden i bild. Tydligen hände en tråkig olycka när en av ryssarna skulle kolla om ett snöre var åtdraget. Han var längst upp på lasset när snöret brast och han föll huvudstupa rakt ner i marken. Ingen tycks dock veta om han överlevde. Kanske talade man inte om allt för barnen. Här fanns en stor mängd redskap och traktorer av olika åldrar. Läckrast tyckte jag: En Porsche Super samt en Porsche Master på 50 kusar som har använts till mjölktransporter runt Uleåborg. Det är en snabb (30km/H) och stark traktor. Udda att den var fullt jordbruksutrustad. Nu tillbaka till verkligheten!
Hotet från vildmarken del 2.
Jaha då har svinen varit här igen. Nu är kornet snart helt borta och resten är nedtrampat. Det är ju dom vi lånar naturen av och helt överraskade är vi inte. Blir till att stängsla och köpa starkare stängselaggregat inför nästa års säsong. Får se om vi hinner bärga något innan havren ska tröskas. Senare. /Jan
En byggsemester till ända.
Efter att ha byggt i stort sett varje dag inser vi att arbetet med tillbyggnaden kommer fortsätta en bra bit in på hösten och förhoppningsvis vara klar till jul? Ett skal med fasad och tak har i alla fall tagit form. Jan har jobbat mycket med finsnickeri och fått dörren på plats. Lisa fixat med täcklister, klädselbrädor och måleri. Jolin som är här på besök tröttnade snabbt men fick en skön vilohelg medan plasthusse och reservmatte jobbade desto hårdare.
Bänksåg 2.0
Plasten på bordet splittrades när en träbit åkte med ner. Det var en ganska spröd kryssförstärkt plast som svajade när man körde småsaker eller stående golvbrädor. Som tur var hade jag en bit tjock slitskyddsplast i braatthabacken. Efter att ha borrat och sågat en stund är sågen förbättrad! Gratis är gott men tar tid.
/Jan
I Arns fotspår till Visingsö på cykel.
Efter att ha friskat upp minnet med Arn 1 blev vi inspirerade till en liten cykelsemester. Det passade bra eftersom vädret och motivationen var för ostabila för att få något vettigt gjort med bygget. Vi drog på regnkläderna och begav oss iväg mot Gränna. Där blev det båttur med nya färjan till Visingsö. Här cyklade vi genom ekskogen och betraktade den stora silvergranen. En bit senare hade vi tagit oss till Näs slottsruin på öns sydspets och vi kunde vända med vinden. Nu gick det lekande lätt. Tvärstopp vid Näs Jönsagård 6:3 som är mycket välbevarad för sin ålder. Den uppfördes troligen under 1700- talet och brukades fram till 1973. Efter lite fika cyklade vi runt lite till och besökte en trevlig örtagård innan vi avslutade på Visingsborg. Lagom i tid kom Ebba Brahe och tog oss tillbaka till fastlandet. Väl där hade vi en bit kvar att cykla. Borta bra men hemma bäst.
