Vinter på riktigt!
För oss är inte vinter något elände. Vattnet frös i helgen. Klaffpumpen är enkel att vinterställa med hjälp av en kulventil och en dräneringsplugg. Vi har backupsystem bestående av en hink. Snö är ett tillfälle att leka lite med traktorerna och vi är ute på härliga skidturer utforskandes omgivningarna så fort tillfälle ges. På den ofärdiga grunden har vi skottat upp snö för att minska draget under köket och längs golvlisterna har vi satt filtar. Bor man i ett gammalt hus får man räkna med att det är lite kallt på morgonen och det är en riktig lyx att få värme från eldstäderna. Vi har också hunnit göra iordning en del ved för nästnästa vinter. Man måste ha framförhållning.
/Jan
Vedugnsbakat bröd.
Premiärbak i vedeldad bakugn. Vi började igår kväll med att elda snällt i ca 30 minuter för att driva ut fukt och värma hällen en aning. Dagen efter bör man elda 3-4 timmar. Vi var ivriga och nöjde oss med tre timmar. Under tiden kunde vi förbereda våra degar. Först in knäckebröd. Efter ett tag behövdes mer värme och vi eldade ytterligare en halv timma. Mer knäckebröd! Vi bakade två sorter: Ett med rågmjöl och ett med olika gryn, frön och linser. Sen bröden. Jan hade förberett en surdeg. Lisa ett sesambröd som jäst i 20 timmar och två små surdegslimpor som senare skulle bli skorpor i eftervärmen. Däremellan hann vi med två sorters småkakor. Den sista plåten fick gräddas i järnspisen. Vi höll på i ungefär sex timmar. Nu är vi trötta, rökta och dästa.
Vedbodsarkeologi
Redan 2012 hittade vi denna skatt i vedboden. Gamla kataloger och gruppkorsband. Den älsta är från 1944 och den yngsta från sextiotalet. Det är intressant läsning.
I "Rätt smörjning" kan man läsa om "väldiga hästkrafter" från en tid då bilarna hade en toppfart på 70km/h och med liten marginal tvåsiffrigt antal hästkrafter.
Redskapskatalogen från femtiotalet med fina bilder på redskap som rationaliserade jordbruket i en tid då traktorn började ta över allt mer uppgifter.
I "Mjölkningsarbetes utförande" klagas det över att det saknas skolning och personal med rätt kunskap.
Det finns också en artikel där det börjar anas att kvicksilverbetningen och fågeldöden har ett samband.
Det finns också en artikel där det börjar anas att kvicksilverbetningen och fågeldöden har ett samband.
Observera också de stora språkliga skillnaderna och att man skulle ha armbindel i trafiken om man är blind eller döv. Så speciellt många vägmärken verkade man inte behöva kunna heller. Rondellerna gick i vänstertrafik!
/Jan
Kaffesurrogat och kaffekvarn.
Den fina kvarnen var en gåva från Stefan och Kristina. Efter sanering har den kommit upp på väggen. Frågan var bara vad vi skulle fylla den med. Några kaffeplantage har vi inte. Däremot gott om maskrosor. Det kan man göra kaffe av:
Plocka gamla rötter, ca 10-15mm grova.
Skala och rengör.
Torka.
Rosta och mal.
Kaffet bryggs ungefär som té. Tesil var inte jättebra. Mycket skrafs i detta kaffe. Smakar kaffe smakar tvi vale men nu har vi något att bjuda på.
Provinredning av tillbyggnaden.
Lisa hittade en skänkesannons på ett kök i funkisstil och med förtjusning kastade vi oss iväg till Karlskoga för att riva. Skåpen har stått i ett skyddsrum och det här är nog tredje gången de kommer till ett nytt ställe. De är ändå i helt ok skick. Ett extra snabellås fick vi med på "köpet." Det blev också en del över som vi kan ha till annat. Vi ställde in det i gamla huset så länge (bild 2). Vi fick rubbet på villkoret att allt hämtas och det var bra för då kunde skåpen kombineras till rätt längd. Till bådas vår glädje är bakborden intakta. Det blir ett i var ände. Det blir sannolikt en bänk av betong så att vi får lite värmelagring i utrymmet. Jag fick också tillfälle att måtta in var klaffpumpen ska vara. Tvätthon är köpt begagnad från ett annat ställe.
/Jan
Nej- vi behövde inte en till traktor.
Har en tid tittat på traktorer tillverkade av Porsche och Allgaier. Jag fann en i Danmark och bestämde med säljaren att jag skulle hämta den. När vi senare talades vid var den redan såld och det var en besvikelse, men så säger säljaren: Men jag har en till! Han skickade bilder och till min förtjusning var den finare än den tidigare. Snart var jag på väg till södra Danmark för att hämta traktorn. Tillfället var ypperligt då jag skulle jobba i Helsingör. Det var i mesta laget för kranen men till slut kom traktorn upp efter att ha tagit bort hjul, sits och batteri. För att maximera nyttan med resan fylldes resten av flaket med gratis virkesspill, bland annat 300 meter 100x20 som blir bra till stängselbyggen. Nu är traktorn hemma och vi hann med att montera ihop och ta en liten provtur. Det är en Allgaier A122 med 5+1 växlar, kraftuttag fram och bak, kraftuttag för direktdriven vagn, diffspärr, styrbromsar och hydraulisk trepunktslyft. Tutan går igång vid för hög temperatur och hydraulpumpen är frånkopplingsbar med en spak. Det är intressanta maskiner på många sätt. Tyvärr är det hål i hydraulikhuset men det är nog snart fixat. Traktorn drivs av en tvåcylindrig fyrtaktsdiesel på 22 hästkrafter. Lite mer kusar än Minin med andra ord.
/Jan
Träsmaksnostalgi med taktransmission.
Passerade ett museum på väg till Jakobstad. Den här verkstaden var nog deras finaste objekt. Alla maskiner är så långt det är möjligt byggda av trä. Här fanns diverse hyvlar, bordsåg, fräsar och en bandsåg. Det var inte en snickare som la sakerna på plats för man ryser när man ser hyvlarna. Sen har jag en svaghet för taktransmission och snygga taklampor. /Jan
Traktorkärlek och gamla jordbruksredskap.
Vissa maskiner blir man bara förtjust i. Som till exempel sen lilla Porschen på första bilden. Har fått lära att inte länka bort folk från sin domän men på en jobbvecka besökte vi http://holgerstraktorer.blogg.se/ i Överkalix. Nu är jag i Sievi, Finland och fick lite tid över att insupa lite kultur på ett annat museum. Den lilla traktorn från Valmet på andra bilden kallas i Finland för taggtrådssträckare. Den väger ungefär åttahunda kilo och är något starkare än en ordentlig ardenner. Fast traktorn tröttnar inte. Den ersatte hästen under efterkrigsåren och vad jag fått höra är en serie byggd av kanonrör som blev över när freden kom. Det finns något fint i det återbruket. På bild tre ser man en slåtterbalk med kärvsamlare. Man bestämde själv när det var dax att mata ut kärven. Någon bindning skedde aldrig utan fick göras för hand. Sen kom självbindaren. Man körde kärvarna på en vagn till tröskrummet där den stationära tröskan drevs av en dieselmotor. Framför stod en tom vagn och hästarna eller hästen flyttades dit för att hämta mer. Under tiden kunde man tröska lasset från första vagnen och rulla fram den till nästa omgång. Folk gick det åt! Bild fyra är en manuell press för halm eller hö. Den är från trettiotalet och drevs då av ryska stridsfångar. Hävstången hade ett rep i änden för att man skulle kunna knycka ner den. Den är kanske tre meter lång. När balen var hård träddes snören runt och bands. Sen kom de ut i bortre änden i bild. Tydligen hände en tråkig olycka när en av ryssarna skulle kolla om ett snöre var åtdraget. Han var längst upp på lasset när snöret brast och han föll huvudstupa rakt ner i marken. Ingen tycks dock veta om han överlevde. Kanske talade man inte om allt för barnen. Här fanns en stor mängd redskap och traktorer av olika åldrar. Läckrast tyckte jag: En Porsche Super samt en Porsche Master på 50 kusar som har använts till mjölktransporter runt Uleåborg. Det är en snabb (30km/H) och stark traktor. Udda att den var fullt jordbruksutrustad. Nu tillbaka till verkligheten!
En avstickare till Loppis.
Lite sommarnöje måste man ju ha. Lisa hittade två tidningar från 1955 respektive 1958. Inspiration inför kommande vinter.
Bild 2: Vad är det här? En korvstoppningsmaskin? (Jan avstod efter långa funderingar från detta köp).
Rullstolen kunde vi dock inte motstå. När kan den ha tillverkats? Nitade ekrar och massivgummihjul som vi måste hitta ringar till för att inte få repor i golven. Man måste ju förbereda för ålderdomen.
Bild 2: Vad är det här? En korvstoppningsmaskin? (Jan avstod efter långa funderingar från detta köp).
Rullstolen kunde vi dock inte motstå. När kan den ha tillverkats? Nitade ekrar och massivgummihjul som vi måste hitta ringar till för att inte få repor i golven. Man måste ju förbereda för ålderdomen.
Lite funderingar i skuggrabatten.
Ännu ett stickprojekt avslutat! Med grovt garn och stickor nr 6 går det kvickt. Lite ont om garn så det fick bli en vid hals. Den fina tygpåsen är en present från Irja. Hon har fyndat löpare på loppis som passar perfekt till väskor och dessutom fodrat med ett annat tyg så att väskan är ordentligt styv. En bra idé tycker jag. Jättetack!
Står och tittar ner i vår skuggrabatt på baksidan av gamla huset. Finast just nu är de söta små ormögonen. Ramslöken ser ut att få blommor i år :) och aklejorna är också på gång... Det finns också plats för arkeologiska fynd. Är det mycket små hästar som bott på gården i svunnen tid? Eller har vi möjligen hittat ett par oxskor, eller är det någon form av beslag? Någon som vet?
/Lisa
Nu stöpas tusen juleljus i vårt hus...
...kanske inte tusen men några stycken ska hinnas med innan Jan ska till Finland. Lisa hittade en bra burk som innehållit människoätande syra. Den fick agera stöpkärl. Termometern till en konserveringsapparat var bra till att kolla temperaturen. Trots att gasolköket ställdes så lågt det gick blev det dock lite för varmt nere i botten och ljusen fick doppas om på nedre delen för att bli jämntjocka. Lisa hittade julegrisarna och tillsammans med snön är det nu lite jul i vårt hus. /Jan
Tröskan aktiverad.
Äntligen har vi haft tillräckligt mycket uppehåll från regnen för att kunna tröska vår havre. Dragtröskan är en Aktiv typ M. Vi vet inte när den senast användes. Efter att ha gett den ordentlig översyn kunde vi börja känna på mekaniken. En del saker var fastrostade men i det stora hela fungerade den förvånadsvärt bra. Många tröskor brinner årligen i Sverige. Det är därför viktigt att köra dem på fullvarv i en halvtimma för att sedan kontrollera om det är varmgång i något lager. Till sist fick vi dit mattan som visade sig vara i brukbart skick och havren kunde skördas. Vi återställde vårt sädesmagasin som saknade en vägg. Nu ligger säden på tork.
Några Finska pärlor.
Jobbet gjorde det möjligt att bo hos min morbror i en vecka. Vi hann med att besöka stugan där min mor tillbringade sina första fyra månader. (bild 1). På helgen fick vi tid att studera karelsk byggnadskonst. Observera att man satt en stock som kombinerat snörasskydd och hängränna. Husen är rikligt utförda i snickerier och dekormålningar. På bild tre syns en knuttyp som är vanlig i mellersta Finland. Vi hann även med att frossa i Karelska piroger och bastubad med en simtur i sjön. /Jan
Retro på riktigt.
Bakelit, keramik, pertinax, nitad mässing och blymantlade järnledningar. En del har vi tyvärr fått kassera men merparten av armaturerna är i brukbart skick. LED-lampor och låg förbrukning lär ge dem ett långt liv efter detta. Vi har påbörjat arbetet med att byta ut vårt spröda elsystem mot nyare plast. På en del ställen gick det krypström och anläggningen hade helt enkelt gjort sitt.
Vi renoverar kaminen.
Nu har vi fått kaminen på plats. Vi gjorde en extra krok på rören för att få ner rökgastemperaturen före skorstenen. Extra värme i rummet blir det också. Det gamla eldfasta teglet var helt i smulor och behövde bytas ut. Vi använde skivor av vermikulit. Det är mycket poröst och smular lätt sönder. Med hjälp av Berts gamla bänksåg (stort tack för denna!) får man ett bra stöd och geringarna blir exakta. På tisdag kommer sotaren. Sen ser vi fram mot att kunna provelda. Det börjar bli lite rått om kvällarna och snart kommer vintern.
PS: Till höger om kaminen i bild river vi en garderob så att hela skorstenen blir synlig. Rester av gammal schablonmålning syns på den äldre delen och får vara kvar för att skvallra om svunna tider.
Första möblerna i drängstugan.
Nu har vi möblerat med både skåp och byrå i gamla huset. Båda vackert ådringsmålade. Ett våffeljärn hittade vi också som passade perfekt i järnspisen. Synd bara att spisen är i väldigt dåligt skick och att huset saknar skorsten. I sinom tid ska någon mer än mössen kunna bo även här, Sasha har redan utsett det här huset med sina skrymslen och vrår till sitt favorithus.
Knittax nu i bruk!
Nu går vår Knittax M2 som tåget till Lisas stora förtjusning. Man ska börja smått så varför inte med en barnkofta efter mormors gamla mönster ur boken "Vi syr. Vi stickar. Vi virkar" (Aktiv hushållning 1950).
