rubensgarden.blogg.se

Igår släppte vi ut kycklingarna i hönshuset och det blev ett väldigt liv! Loranga och Struttu hade fullt upp med att försöka fösa tillbaka de små liven i sitt hörn. Idag var det lugnare. Medan hönsen är ute passar vi på att mata kyckligarna inne. De börjar bli små unghöns redan och tuppen tycks ha vissa vallande egenskaper redan? När det är sovdax klättrar de små på varandra för att komma in i mitten där det är varmast.

Idag växte familjen från två vuxna och en katt till två vuxna, en katt, två hönor och åtta kycklingar varav en tuppkyckling. Vi bestämde oss tidigt för Hedemorahöns eftersom det är den mest nordliga svenska lantrasen och därmed köldtålig. Vår begränsade eltillgång gör att vi i dagsläget inte kan driva en värmelampa. Efter att ha ringt runt fick vi tag på två hönor som nästan är värpmogna samt åtta kycklingar som har hunnit få fjäderdräkt.

Till en början tryckte kyckligarna ihop sig i hörnet på transportburen men efter att ha strött lite mat ända fram till foderautomaten blev det fart på dom och alla var hungriga. Det var skönt att se att alla åt och drack. De stora fann sig snart till rätta och gillade att sprätta. Värpredena verkar inte duga än så länge men kanske imorgon. En viss rastlöshet går att ana. Kanske var de vana att gå ute vilket de snart ska få göra.

Foderautomaterna byggdes i sista stund. På en loppis köpte vi frisbees för en krona styck. De har popnitats fast i botten på hinkar. Köpehinken sprack vid bearbetning så det fick bli en livsmedelsförpackningshink till den andra. På sikt kanske vi skaffar vattenautomat men just nu en begagnad hundskål. Vi hade hunnit vitkalka väggar och tak. Det sista på inredningen byggdes igår kväll. Nu har vi fullt upp med att passa upp de små.

Jordkällaren, jordkällaren, jordkällaren!  (G)jorde vi något annat än jordkällare detta år? Vi fick fundera en stund innan vi kom på alla andra saker skett under året. I bildarkivet ser man de hemvanda förändringar som skett. Djungel har förvandlats till.. nåja något som ser ut som savann kanske och vi har i alla fall ett uppvärmt rum på gården att tillbringa vintern i. Vi summerar året med gamla och nya bilder.

Vi har inte bloggat på ett tag för att min bil, strömförsörjning, kontor och således vår kontakt med Internet varit i Estland. Nu sitter jag på Bromma flygplats för att ge er lite vinterbilder från förra helgen:

Plötsligt när jag kom hem var gården i en omfamnande vinterskrud. Alla krabater kan inte längre smyga med sin närvaro och så gott som allt arbete utomhus stannar av. Ett tillfälle för en härlig skidtur i omgivningarna. Frosten ligger tjock på alla fönster och utediskbänken blir svåranvänd. För jordkällaren blir det första vintern på väldigt många år då den åter är fylld av mat som den förmår hålla frostfri. Gården har vaknat. Sakta men säkert. Nu sover den en smula tills våren kommer.

/Jan

Att Woofa = att volontärarbeta på en gård iurbyte mot enkel mat och logi. Jolin fokuserade särskilt på Sachas mat. Cajsen var billigare i drift - en halv portion harvregrynsgröt räckte långt.

   
Arbetsuppgifterna bestod bla. av att binda upp tomater och gurkor i växthuset. På grund av en köldnatt i juni har det varit lite stiltje i detta hus, men nu växer det för fullt igen. Den mest uppskattade insatsen var dock komposten, som är en återvunnen emballagelåda. Nu modifierad med öppningsbar sida och nätbotten.

Utflykter hanns också med. En till Hästholmen, men vädret där tillät ingen fotografering där, och en till Holavedens urskog och till stranden. Äntligen fick besökarna duscha i Vagnsjön som är vår närmsta badsjö. I urskogen hittdes ett lustig asp med stor rumpa. Till sist en liten promenad till luffarstenen. Där brukade luffarna övernatta på sina vandringar fram till början av 1900 talet. Tack för besöket hälser Jan och Lisa.

 

 

 

 

 

 

 

Enligt sägnen sparkades sjön Sommen upp av en urko. Vi besökte urkons håla som erbjöd lite klättring. När urkon har rymt ur sin håla ska hon förstöra hela Ydre och resten av världen. Hon vilar på en bädd av lindkol och äter ur en oxhud ett hårstrå varje år. När stråna tagit slut kan hon rymma. Vi fasar inför denna dag då vi bor så nära.

Nästa stopp blev vid Sveriges grövsta gran i Asby. Stammen mäter 4,9 meter i omkrets! Att stå under denna individ var som att vara i en skog. Grenarna var upp till en halv meter i omkrets och gick ända ner till marken. Trädet är en abiegran.

Vi passade även på att bestiga stigen upp till Kungabordet med utsikt över Sommen. Dagen avslutades i Kisa där Lisa gjorde ett efterlängtat loppisfynd nämligen ett gasolkök. Ett inspirerande besök på hembygdsgården hanns också med.
 

Kirskål, nässlor och fjolårets palsternacka? Tacka vet jag färsk och läcker sork! Den mjuka pälsen glider ner så angenämnt i magen och det knastrar gott mellan tänderna. Medan Matte gräver som en tok retas jag med en snok.

/Sacha

I helgen har vi ägnat oss åt att hämta diverse fynd. Vad sägs om några trädgårdsredskap, en harv, traktorkärra, hyvelbänk och verktyg för fyrahundra? Visst, bränslet kostar men tyckte ändå det var värt en tur till Mariestad och tillbaka. Harven var parkerad med pinnarna nere och satt hårt fasttjälad. Efter många timmars baxande, bändande och spettande var allt på flaket. Några saker från Lisa och snart åkte jag hem för att åter köra fast på gårdsplan. En tung lastbil är just tung och sjunker ner tills något tar emot. Meter för meter fick jag gräva undan men lastbilen gled farligt nära gamla huset. Tillräckligt för att göra ett märke på takbrädan. Jag tryckte bakaxeln utåt med hjälp av domkraft, träbjälkar och en avsågad telefonstolpe. Nu ser gårdsplanen nyplöjd ut. En påminnelse om behovet av att få bort grässvålen. En sak i taget.

 

Då jag råkade ta fel båt och hamna i Litauen istället fick jag köra långt för att komma till kunden i Estland. På vägen dit stannade jag förbi Bauhof och rekognoserade. Min tanke var att man kanske fortfarande kan tänka sig att jobba manuellt i Estland och att utbudet på handredskap var bättre. Så var fallet. Nu har jag med mig en gåva hem från det fjärran landet i Öst. Mer kan jag ju inte avslöja.

/Jan

Irja och Alpo kom på snabbt besök och bjöd på traditionsenlig påskmemma. Lisa och Sacha är nu certifierade memmaätare. Sacha var till en början väldigt reserverad men kom till slut och strök sig mot hussfar och hussmor. Efter att ha visat runt på gården åkte besökarna hem. Irja uttryckte ett behov och erbjöd att utföra en månads städning. Sacha klättrade upp längs fasaden in i ett hål under taksprånget på gamla huset. En räddningsaktion var därför ett faktum. Efter att ha åkt plankhiss var hon åter på marken. Husses händer duger inte att kliva ner på.

Måndagen den 25/3 höll Länsstyrelsen en baskurs i gethållning som jag deltog på. Kursen av över alla förväntningar. En hel dags intressanta föreläsningar toppades med ett besök på gårdsmejeriet i Löt. Där bodde hela 105 getter och de hade namn på alla! Getter är säregna djur och varje individ har sina speciella egenskaper så det går faktiskt att skilja på dem. Riktigt så många kommer vi nog inte att ha plats för på Rubensgården, men jag hoppas att vi får möjlighet till några i framtiden. De älskar att ha lite sten att klättra på och betar hellre på naturmarker än på gammal vall, så våra marker känns näst intill perfekta för getter. Sist på kursen blev jag bjuden på våfflor med vispad getgrädde :) mums filibabba! /Lisa

Nu är det bara två månader kvar för mig på jobbet i Lidköping. Det känns lite pirrigt att ta steget, men lugnt ändå med Jan vid min sida. Några kommentarer jag fick efter att mina kollegor fått veta var "eftersom att det är du är jag inte så överraskad", "hade gärna gjort det samma, men är alldeles för materialistisk" och helt enkelt "Kör hårt!"

Yes! Nu är det bara att köra så kommer nog resten att fixa sig med tiden. /Lisa

Jag är van vid att bo ute på heltid året runt men att bo i ett hus var värre. Nu ger jag upp och bor hos Lisa ett tag. -5 inne och +4 och regn ute. En isande rå kyla som jag bara upplevt i fiskeindustrins kylrum gör att det hade varit varmare att bo i ladan. Är också van vid att ha möss som kryper runt på sovsäcken men nej...jag får inte riktigt något gjort just nu. Det finns en del praktiska detaljer som folk inte tänker på när de undrar hur det är att bo i minusgrader. Som att vattnet blir hårt och måste förvaras i glassburkar. Lagoma portioner. Nu väntar vi på våren.

/Jan

 

Tack för alla fina kommentarer, ni är så välkomma att besöka oss i verkligheten också. Kanske till våren när blåsipporna kikar fram?
//Lisa

Jag kollar skicket på bordklädningen. Här kanske man kan bo? Ett par bråk med grannkatterna samt en mycket nogrann inventering av fastighetena har också hunnits med. Inga kattluckor ner i grunden. Vad är det för ställe? Det luktade väldigt gott från den där stängda dörren. Fina feta möss! Men där fick man inte komma in. Hoppas det blir bättre när jag ska bo här. Hur ska jag annars kunna jaga? Full tillgång, bra mat och helt enligt mina regler ska det vara! /Sacha.