rubensgarden.blogg.se

Tidigt uppe som vanligt. Onsdag morgon möttes Lisa av en tråkig syn. Frostnypet gräs! Inte så stor skada i landet men några squash- och pumpaplantor så gott som döda. Inte för sent att så några nya i växthuset men förargligt ändå. Nu är det skyddshjälm på natten som gäller.

Perfekt väder för odling så här långt och det växer så det knakar. Ogräsen är någotsånär i schack och det börjar bli dax att bädda med täckmaterial. I helgen har vi slagit våra vallar. Vi samlar allt gräs i en stor hög vars tyngd gör att gräset snabbt börjar komposteras.

Marken har känts torr ner till berget. Den sista veckan har vi dock fått lite välkommet regn så att växterna och marken får en ordentlig blöta. Vi har också utrustat vår vattensamlingsrigg med PEM- slang så att vi har en vattenkastare för att fylla vattenkannor och en slang som går till ett kluster med IBC- tankar så att vi enkelt kan spara upp till åtta kubikmeter vatten.

/Jan

Ps: På bilden har jag inte stöttat kopplingarna tillräckligt. Det ledde i helgen 21:a maj till att en av kopplingarna hade sträckts förbi gränsen och spruckit. Plast kallflyter. Det kan se bra ut till en början men efter en viss tid vissnar den under belastning.

En perfekt helg för trädgårdsarbete. Jan tycker rost är vackert och han har en tendens att samla på sig skrot. Trodde aldrig att de här fula plåtarna skulle komma till användning. Nu är de på plats i landet. Så småningom kommer de förhoppningsvis att döljas av våra grödor. På bild 2 begrundar Lisa de nydragna potatisfårorna. Hönsen sparkar sönder dem i sin jakt på mask och godsaker. Sedan fick dom gå in. Dax att sätta potatis. Också dax att få igång elstängsel. Vi flyttade aggregatet och utökade inhängaden för att slippa vildsvin i spannmålet denna sommar.

Inte riktigt klart men en bra bit på väg. Jan jobbar på med stolparna.

Nu står vi inför vår fjärde odlingssäsong här på Rubensgården. Det känns att vi får mer och mer ordning på stora landet. Vi försöker förbättra kantskyddet med hjälp av nergrävda plåtar runt ön i mitten där hallon gärna tränger ut i odlingarna. Vi ska också bli bättre på att använda blommor i kanterna som barriär mot ogräs och som lockmedel för pollinerare. Landet är nästan förberett för årets säsong och i helgen sådde Lisa palsternacka och dill på friland. Vi har fått upp en lysrörsarmatur som ger stödljus till förodlingarna och varma dagar har vi börjat använda växtuset och en nybyggd drivbänk.

Vi fick tag på denna vackra dyngspridare i julas. Ursprungligen är den för parhästar. Att tänka på när man drar hästredskap med traktor är att inte köra för fort för att mekaniken ska hänga med. Betydligt lättare att sprida gödslet i år och fördelningen hamnar i fina mattor. Jan kör och Lisa drar i spakarna. Tusen tack för gödslet!

Växthusplasten blåste sönder i höstas och fick klippas längs "nocken." Nu är den fixad. Vi fick komplettera med ny plast och göra takfönster. Två av dom är öppningsbara. Nackdelen är att nocken blir platt. Vi gör hål i plasten för att vattnet ska kunna rinna ur.

 

Efter en lång vinter kommer våren med stormsteg. Vi kan börja greja med odlingarna igen. Förodlingslådorna trängs i fönstren och potatisen ligger på groddning.

En regnig långfredag tog vi tillfälle i akt och gjorde en riktig påskbrasa. Vi hade samlat på oss en hel del rivmaterial och ris. Lisa fick bråttom att göra klart ännu ett äppleträd och Jan passade på att bränna stolp. Att bränna delen som ska ner i jord är en miljövänlig impregneringsmetod. Optimalt är att låta dem suga i trätjära efteråt. Även spillolja går men där försvinner nog miljövänligheten. Stolparna är sågade i tvåmeterslängder av stora granens grenar. Ett hårt och segt virke som förhoppningsvis håller många år i marken.

Efter en liten försmak av våren har vi åter fått ett nytt gnistrande snötäcke och kyla i luften men solen lyser och dagarna blir längre. Det är dags att börja förodla de mest långsamma grödorna. Vi har börjat med purjo och kronärtskockor. Vill också gärna prova rotselleri i år och då blev det brådis att beställa frön. Efter noga övervägande fick vi till slut iväg beställningen. Förutom rotselleriexperimentet ska vi testa att odla blomkål och broccolo. Jan ville pröva en chilli med citronsmak. Annars höll vi hårt i plånboken. Eget utsäde räcker långt till ärtor och bönor.

På julafton fick vi ner alla grenar på granens ena sida. Den står någon meter från dasset och ska kvistas innan vi fäller den för att minska risken att den studsar in i dasset. Nästa steg blir att fira ner de tunga grova grenarna ovanför dasset. Några ska sparas för att vrida trädet bort från byggnaden när den landar. Nu är det för blåsigt och vi tar en paus.

 

Att skörda grönsaker för ett helt år tar sin tid. Vi har haft många fina höstveckor och en extra vacker söndag hade vi Cajsen och Jolin på besök som hjälpte till med potatisskörden. Det har gått två veckor sedan dess och nu är samtliga rotfrukter i säkert förvar i källaren. Först görs en rengöring och sortering av allt. Skadade eller angripna rötter ska ätas först. Efter att ha testat oss fram två vintrar vet vi att morötter inte behöver förvaras i fuktig sand för att hålla sig fina. I år har jag byggt nya stapelbara lådor med hönsnätsbotten till rovor och betor och morötter. Potatisen har vi i stora säckar som placerats i större trälådor.

 

När jag säljer grönsaker på torget förvånas jag ofta hur kunderna gärna vill frysa sina bär och grönsaker. Även sådant som inte behöver frysas som till exempel squash. Om pumpa förvaras torrt och svalt kan man äta av den hela hösten. Vi producerar inte tillräckligt med el för att kunna driva en frysbox. Vi förlitar oss på gamla metoder och det fungerar bra. Inkokning (hermetisk konservering) hoppar vi dock över i år. Det tar mycket tid och mycket energi går åt samt att några burkar alltid misslyckas. Vår viktigaste proteinkälla är bondbönor som vi mjölksyrar eller torkar i ollor.

 

Tre små kom ihåg:
Mjölksyrning- 25g salt per liter vatten.
Surkål- En matsked salt per kilo kål.

Inläggning- En liter 6%ig ättika, 3dl socker, 3msk salt.

/Lisa

 

Huvuden bokstavligt talat rullade och armar flög i luften vid denna klippning (själv går jag aldrig till frisören). Det ska villigt erkännas att tomaterna fått växa lite väl frikostigt i sommar. Så här i slutet av säsongen kan en ordentlig kupering vara på sin plats för att ge de sista frukterna allt extra ljusinsläpp som de kan få. Några får plats för att mogna i söderfönstret. Förra året provade jag en enklare metod för inkokning med lyckat resultat. Jag skär upp tomaterna i bitar och kokar utan tillsatser. Häller sedan direkt upp på välrengjorda glasburkar som vänds upp och ner tills de är svala. /Lisa

När vi kom hit för två och ett halvt år sedan var husen omgivna av meterhögt gräs dominerat av nässlor och tistlar. Södra delen av trädgården klipper vi med gräsklippare. På norra delen vill vi behålla en naturligare trädgård med plats för fjärilar och insekter. Här slår vi med lie, två till tre gånger per säsong. Vi har fortfarande mycket nässlor och tistlar men förgätmigej och veronica har börjat breda ut sig. Även gulmåra, blåklocka, rölleka, johannesört och rödklöver börjar ta plats. För att skynda på ängen placerar Lisa ut prästkragar och strör frön i det nyslagna gräset.

Med nytt golv i skafferiet behövde resten piffas upp. På lediga stunder mellan grönsaksförsäljning, bärplockning och annan renovering började jag med att riva ut de gamla hyllorna som var fulla med or. Väggarna kläddes med masonit och målades gröna. Sedan in med nya hyllor och till sist en vaxduk i törnrosastil. Kanske har rummet en gång i tiden varit ett litet sovrum. Att trappan tidigare haft en annan plats syns i bild 1.

När jag stod på torget i tisdags kändes vinden kyligare än vanligt och vädret var klart. Morgonen efter hade vi årets första nattfrost. Med andra ord dags att börja fylla hyllorna. /Lisa

Vi beslöt oss för att skördetröska i förtid. Bättre lite våt säd än inget alls? Ungefär halva skörden förlorades till vilddjuren. Nu gäller det att torka det som finns kvar. Det gör vi på sedvanligt vis genom att lägga ut det på golvet och röra runt med en kratta. För att få mer golvyta började vi sätta upp fönster på tillbyggnaden. Jan har gjort ett jättejobb med fönsterkarmarna men hade missat en list på långsidans mittstolpe. Ena sidans fönster kom i alla fall upp. Lite hyvling behövdes för att allt skulle passa perfekt.

I förra veckan hade någon länsat i en del av potatislandet. Potatisar och blast låg spridda hit och dit. Några var tuggade. Lisa har sett en ung grävling i skogen. Vi har också spår och spillning av vildsvin i omedelbar närhet till våra odlingar. Vi hade redan stängselstolpar, batteri, solceller och tråd hemma. Jan hade tillochmed hunnit svetsa ihop en stolpdrivare. Nu blev det bråttom att ta tag i projektet att stängsla stora odlingslandet. Två trådar, tio och trettiofem centimeter över mark, ska ge skydd mot gris och grävling. Vi satte även en tråd högst upp som visst skydd mot hjortdjur. Odlingarna går segt i det kalla vädret och i år vill vi inte dela med oss av skörden till objudna. På sista bilden kopplar Jan in aggregatet med åskskydd. Sacha var otäckt nyfiken och kanske har hon lärt sig att det tickande ljudet inte är att leka med. Nu är vi förhoppningsvis lite säkrare och det hela tog två dagar i anspråk.

Medan vi sågade vågade vi släppa ut hönsen på grönbete. I bild 1 syns Struttu till vänster bredvid Loranga. Kycklingarna håller sig för det mesta inomhus. De är svåra att fånga men på bild 4 syns från vänster: Ringduva, Molntuss, Nunna och tuppen Harry. Är verkligen Nunna en Hedemora? Hon börjar få större kam än de båda stora hönorna! De växer så det knakar och nytt foder är på gång. På bara några dagar har axen skjutit i höjden. I jordgubbslandet börjar det lysa rött och reglerna är stränga. För varje äten jordgubbbe måste minst tre ogräs avlägsnas.